thorszelius03

03-09-13 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
Silverstone Rallyt 5-6 september 2003
Så var det slutligen dags för finalen i årets SM. Vi begav oss till Köping för att köra Kolsva MS Silverstone Rally. Vi hade drygt 10 mil SS framför oss och målet var förstås att försöka köra till oss ett SM guld. Vi var dock inte ensamma med det målet. Andreas Eriksson låg bara två poäng bakom oss i tabellen följd av Tobias Johansson ytterligare 3 poäng bakom. Dessutom lurade Eddie Hörbing och Thomas Rådström i vassen, men då måste vi andra tre i princip bryta för att de skulle komma högst upp.
Det var naturligtvis lite extra nervöst inför starten. Sanningens ögonblick låg framför oss. Men vi kände oss väldigt tillfreds och nöjda med bilen som Mats testat under veckan och sträckorna vi rekognocerade såg mycket bra och roliga ut. Fredagsetappen innehöll 6 st. SS, alla på grus och lördagsetappen 10 st. SS varav 2 st. publikprov där den ena gick på asfalt inne på Köpings industriområde.
Starten på Rådhusplatsen i Köpings centrum invigdes under stort pompa och ståt. Väldigt välarrangerat med musikkår, gemensam bilparad och tal av både kommunalråd och landshövding. Många människor hade mött upp och det hela blev mycket lyckat. Stor heder till arrangörerna för detta.
Etapp 1
Som sagt skulle vi på fredagen åka 6 st sträckor vilket egentligen var 3 st som vi åkte 2 varv. Dessa gick norr om Köping, i Fagersta och Skinnskattebergstrakten varför vi inledde med en drygt 7 mil lång transport dit.
Första sträckan var en bit som inte använts på närmare 20 år men en riktigt härlig rallysträcka. Vi kom i mål och tyckte att det kändes rätt skapligt för att vara en första sträcka. Tidsmässigt var det väl hyfsat, men riktigt i topp räckte det inte till. Andreas ville visa direkt var skåpet skulle stå och var snabbast.
Vi tog i lite mer på SS 2 och blev tvåa på sträckan efter Thomas Rådström men före våra närmsta kombattanter. Tobias tappade lite tid redan på första sträckan då han dundrade in i en trädgård med bakändan före. Vi startade precis bakom honom och det syntes rätt bra var det hade hänt då han på vägen ut från gräsmattan drog med sig en stor presenning som de hade spänt upp för att slippa grussprut. Den stod nu som en vägg rätt över vägen och Mats intygade efteråt att husägaren hade gjort ett bra jobb med rejält 2 tum 4 brädor som reglar. Dessa stod dock inte pall för en vilt skenande Toyota Corolla.
Vi åkte även SS3 innan det blev dags för service. En genomgång av tiderna gjorde att vi insåg att här behövdes det öka lite till nästa varv för att inte tappa för mycket tid. Mats är ingen älskare av mörkerkörning, det visste vi sedan tidigare men nu måste vi försöka ta in lite tid inför morgondagen.
Vi drog iväg på SS4 (samma som SS1) och det kändes att Mats verkligen VILLE åka riktigt fort men gränsen mellan fort och vilt är hårfint och på SS4 och SS5 gick det vilt!! Det blev helt enkelt överladdning med toksladdar överallt och ofta med bakändan in först i svängarna. Följden blev att vi istället tappade tid till de övriga.
Frusterade satt vi och diskuterade på väg till SS6 och bestämde oss för att slå av på takten och komma igen imorgon. Detta gjorde dock susen för med lagom attack blev tiden betydligt bättre, vilket kändes oerhört skönt.
Det är inte kul att gå in till etappvila när man känner att man inte riktigt hänger med och inte vet vad det beror på. Nu fick vi svart på vitt om vad vi gjort fel. Rådström ledde 10 sek före Andreas. Tobias var trea ytterligare 7 sek efter. Sedan följde Mats Jonsson på fjärde och vi på femte, 16 sek efter Andreas.
Etapp 2
Målsättningen för lördagen var naturligtvis fortfarande att försöka vara före Andreas och Tobias, men vi visste att det skulle bli svårt. Tempot var redan på fredagen högt och visade sig bli än värre på lördagen. Det fanns ju dessutom en annan chans att få guld, vilket var att om Tobias tog sig förbi Andreas och vi gick förbi Mats J. och slutade fyra så tog vi guldet. Vi hade därför som första delmål att försöka ta oss förbi Mats J. och sen se hur allt låg till. 10 sträckor hade vi på oss.
Denna dag visade sig bli mycket roligare än fredagen. För oss kändes det bra i bilen, det stämde rätt bra och det var en härlig kamp dagen igenom. Alla åkte på topp och ingen drabbades av otur, utan det blev en ärlig fight i ett mycket högt tempo. Något som alla var enade om.
Den enda plumpen för arrangörerna var rallycross banan i Surahammar där det dammade något fruktansvärt. De (bl a vi) som fick gå ut först i heatet hade en stor fördel av det då man fick ett helt varv som var dammfritt, det andra varvet var inte alls kul då man ibland inte såg ett dyft. Detta är något som inte får förekomma i tävlingar överhuvudtaget. Dels blir det orättvist för de som startade som bil nr. 2 eller 3 och dessutom är det helt livsfarligt. Vad hade hänt om någon snurrat eller fått stopp efter banan. Ekipaget efter hade inte haft en chans att se och det hade kunnat sluta mycket olyckligt. Oacceptabelt !!!!
Som sagt var det oerhört jämnt hela dagen och det enda som ändrade sig i toppen var att vi lyckades ta oss förbi Mats J. Nu spelade det ingen roll då Andreas höll undan för Tobias och tog hand om SM guldet. Thomas Rådström vann tävlingen före Andreas, Tobias var trea, vi fyra och Mats J. femma.
För Mats var det femte gången på sex år som han blev silvermedaljör. Jag själv har två brons sedan tidigare, men efter lite dystra miner till en början för det förlorade guldet bestämde vi oss för att vara lite nöjda med silvret. Andreas och Pecka åkte fort och felfritt hela tävlingen och är mycket värdiga SM vinnare. Det var en tuff och jämn avslutningstävling och det hade varit lättare att plocka lite mer poäng i början av säsongen, framförallt i Vännäs när vi ledde och bilen helt plötsligt bara lade av.
Stort GRATTIS till Andreas och Pecka samt alla andra SM medaljörer i årets rally SM.
Avslutningsvis vill jag tacka våra suveräna mekaniker som hjälpt oss under säsongen. Tack även till alla andra som varit med och stöttat och hjälpt till och även till våra härliga sponsorer. STORT TACK TILL ER ALLA. Ingen nämnd och ingen glömd.
Tack även till alla arrangörer och funktionärer som gjort årets SM till ett kul mästerskap.
Men framförallt vill jag tacka mamma Birgitta och pappa Bosse. Utan er stöttning och hjälp hade vi förmodligen inte ens haft en bil att ställa upp med. Dessutom hade vi fått gå hungriga och törstiga tävlingen igenom, och inte ens haft en serviceplan!? Förresten, utan er hade vi ju inte ens funnits till. TACK.
Nu blickar vi framåt. Först blir det Supermästerskapet i slutet av september för Mats och Evelina. Där har de en jättechans att få guld. Lycka till.
Sen har planeringen inför nästa år börjat. Hur det blir med det återstår att se. Eventuellt bilbyte får vänta tills vi vet hur det blir med tillåtna klasser i framtiden. Jag hoppas vi får fortsätta med dessa härliga WRC bilar många år framöver. Det är ändå något speciellt när det skjuter och smäller i skogen och för oss som åker så är känslan när bilen skenar iväg från starten nästan övernaturlig.
Tack för i år och väl mött i SM 2004
Tomas Thorszelius Co-driver
03-08-25 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
Viksåttan, Valdemarsvik 2003-08-23
Inför näst sista deltävlingen i Supermästerskapet hade jag och Mats kommit överens om att prioritet nummer ett var att hålla vår värsta konkurrent i tabellen, Eddie Hörbing, bakom oss. I övrigt riktade vi in oss på en topp-3-placering. Mats var revanshsugen efter sin fjärdeplats i SM-tävlingen i Hässleholm, han ville gärna slå både Mats Jonsson och Jari Saarinen,som var före honom i mål då...
Vägarna runt Valdemarsvik var mycket krävande både för kartläsare och förare, det var trångt, krokigt och mycket sten i kanterna. Vi började lite avvaktande på den väldigt krokiga ss1 och lade oss på en fjärde plats bakom Mats Jonsson, Jari Saarinen och Eddie Hörbing.Tidsdifferansen till Jonsson var 2.7 sekunder.
På ss2 kunde man dra på lite mer och på servicen efteråt konstaterades det att det endast skilde 1.8 sekunder mellan första och fjärde plats. Snacka om jämnt!
Efter ss3 och 4,som var härligt krokiga och knixiga, kom vi svettiga till service som mycket knappa ledare, fortfarande var det otroligt jämnt. Måste säga att detta är rally när det är som bäst, att ha riktiga fighter om sekundrar och tiondelar!
SS5 fick vi till rätt bra, med tredje bästa tid. SS6 var en riktig mördarsträcka, trång, bökig och riktigt elak mot kroppen, jag hde ont överallt när vi kom i mål. Trots det hade vi näst bästa tiden.
Inför avslutande ss7 låg vi 2,5 sekunder bakom Mats Jonsson, men 4,5 sekunder före Eddie Hörbing, vilket var det viktigaste. Vi ville ändå ge Jonsson en match om segern och satsade friskt på den 5 km långa och ganska snälla sträckan. Men vi fick ändå ge oss med 0,6 sekunders marginal. Eddie gjorde en kanonfin tid och gick i mål endast 3 sekunder efter oss. Efter att ha surat över den knappa tidsmarginalen en stund var vi ändå nöjda med vår andraplats. Det var trots allt en härlig fight vi hade med Mats Jonsson och co-driver Johnny Johansson.
Nu har vi drygat ut vår ledning i tabellen något,men än är ingenting avgjort, så det kommer att bli riktigt spännande när vi åker sista deltävlingen i Supermästerskapet i Askersund den 27 september.
Tack för ordet!
Evelina Thorszelius, Co-driver

03-08-21 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
Snapphanerallyt 15-16 augusti 2003
Efter välbehövlig semester var det så dags igen för SM säsongen att dra igång. Den fjärde och näst sista deltävlingen gick i Hässleholm under namnet Snapphanerallyt. Hela gänget drog iväg på torsdag den 14/8 för anmälan och besiktning under kvällen. Allt gick bra och vi satt vid middagen och diskuterade taktiken för tävlingen. Denna gång var det inte bara att gasa på och köra för seger tyckte vi. Det var ju trots allt nödvändigt att få med sig så många SM poäng som möjligt inför finalen och samtidigt ha de närmsta kollegorna bakom sig. Vi låg ju i delad SM ledning med Andreas Eriksson och Tobias Johansson bara 3 poäng bakom. Hela SM tabellen var förresten väldigt tät vilket gjorde det än mer viktigt att försöka kapa åt sig så många poäng som möjligt. Innan vi lade oss så hade vi bestämt oss för att starta upp i vårt eget tempo utan att ta några risker och se vad det räckte till.
Fredags förmiddagen ägnades åt genomkörning av de fem sträckor som vi skulle åka två gånger om. Totalt ca 10 mil SS. Innan start klockan 17.30 gick Mats och jag och vilade en stund nöjda med att ha fått till noterna som vi ville ha dem.
Som vanligt var det lite spänt och stirrigt på startplatsen innan start. Även vädret verkade lite nervöst för det kunde inte alls bestämma sig. Ibland kom en riktig skur följd av sol och sedan mörka moln. Det väckte naturligtvis den återkommande oron för däckval. Vi bestämde oss för att fortsätta på den inslagna banan och köra på samma däck som vi hade andra dagen i Sydsvenska.
Etapp 1
Fredagkvällen bestod av 2 sträckor, 5 resp. 17 km långa som skulle köras två gånger. Vi gick ut som tredje bil efter Thomas Rådström och Mats Jonsson. Det började lite trevande på den första sträckan. Det gick inte dåligt men den riktiga känslan infann sig inte riktigt. Vi tappade 3,3 sekunder till snabbaste förare som var Jari Saarinen. Ungefär samma känsla hade vi resten av kvällen. Det gick lite för mycket på säkerhet och det tappar man tid på. Bromspunkterna flyttas tillbaka en bit och man har inte samma attack i kurvorna. Tankarna börjar fara om vad det beror på. Chansar vi för lite, är det fel typ av däck etc, etc. Jari, Thomas och Tobias fortsatte att åka riktigt fort och vi andra hade en jämn fajt om fjärdeplats. Andreas gjorde ett ryck på kvällens sista sträcka och låg inför omstarten femma. Vi låg på sjätte plats, något som vi inte alls var nöjda med. Både Tobias och Andreas var ju dessutom före. Vi gick och lade oss med vetskapen att vi måste öka ordentligt imorgon.
Etapp 2
Med omvänd startordning för de 15 första bilarna så gick vi ut som bil nr. 9, vilket kändes bra då det hade dragit in ett riktigt oväder under natten och regnet hade vräkt ner. Lagom till start sken solen upp och spred värme resten av dagen.
Idag skulle vi åka 6 sträckor. Till kön inför första sträckan kom Tobias med en bil läckandes olja. Det visade sig vara en hydraulpump som styr både växlingar och diffar så han tappade en del tid på de första två sträckorna. Tyvärr fick han även tidstillägg då man inte hann reparera i tid under den efterföljande servicen.
Vi försökte åka klokt men fort och det gick bättre än dagen före men inte så bra som vi känner att vi kan. Det lossnade helt enkelt inte riktigt. För Andreas del så började dagen med en punktering och förlorad tid, så efter SS6 låg vi på fjärde plats. Thomas ledde, med Jari som god tvåa och Mats J. trea ca 10 sekunder före oss.
På SS7 och SS8 fick vi till slut igång maskineriet. Det blev en helt annan känsla i bilen och allt började stämma igen. På servicen efter SS8 så låg vi kvar på fjärdeplatsen men hade nu lite utrymme bakåt till Andreas och Eddie Hörbing som inom två sekunder kämpade om femte plats. Tobias hade fått raketbränsle i tanken och laddade som en furie men pga att de tidigare problemen så låg han ca 35 sek. efter oss på sjunde plats. Med två sträckor kvar att köra och med målsättningen "i hamn" att ha Andreas och Tobias bakom oss, så bestämde vi oss för att försöka bevaka fjärdeplatsen och inte göra något dumdristigt. Vi hade ca 20 sek. tillgodo på Andreas och med bara 18 km kvar så borde vi klara det om vi inte gjorde något misstag. Sagt och gjort, SS9 och SS10 genomfördes i hyfsat tempo utan risktagning och vi kom i mål som fjärde bil.
Däremot utkämpades ett riktigt krig bakom oss. Ingen av de andra tre hade givit upp och de stod upp och körde. Snabbast åkte Tobias som smet förbi både Eddie och Andreas. Starkt gjort!
Thomas Rådström vann tävlingen före helgens gladaste tävlande, Jari Saarinen som äntligen fick sin bil i mål på en mycket hedrande andra plats. Grattis!! Mats Jonsson slutade trea och resten vet ni.
Följden blev nu att vi ensamt leder SM på 48 poäng. Andreas ligger tvåa på 46 och Tobias har 44. Fortfarande väldigt jämnt alltså och jag lovar att om tre veckor kommer det att bli åka av i skogarna kring Köping där SM finalen går. Vi skall definitivt ta i så mycket vi orkar och kan och det kommer de andra också att göra.
För att spetsa till det än mer så finns det fler som har möjlighet att ta hem SM medaljen. Spännande så det förslår alltså.
Nästa helg åker teamet den femte deltävlingen i Supermästerskapet i Valdemarsvik. I det mästerskapet har året gått suveränt så även där innehas förstaplatsen. Då är det Evelina som får jaga på Mats i bilen. Hoppas det går bra och lycka till.
Tack till alla som var med till Hässleholm och hjälpte till. Den här gången gick inget sönder så det blev en rätt "lugn" helg för de medverkande men några var rätt trötta ändå under hemfärden. Vad det nu kunde bero på???
Väl mött i Köping där vi hoppas på ett fartfyllt rally och förhoppningsvis inget regn, bara Guldregn !!!!!!!!
Tomas Thorszelius, Co-driver
www.thorszelius.com

03-06-18 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
GJ Bilpokalen, Eskilstuna 2003-06-14
Så var det dags för gruspremiär i Supermästerskapet,vi har haft bra flyt i år och satsade naturligtvis på totalseger. Vädret var kanonfint, härligt för både oss, mekar och publik. Dessutom var Viasat Sport där och riggade kameror i många av bilarna. Kul med uppmärksamhet från media och framförallt bra för våra sponsorers skull.
Tävlingen började med två "kortisar" på 7 resp.6 kilometer. Bägge sträckorna var fruktansvärt hala och krokiga. Vi var kanske lite överladdade och kom in lite för snabbt i en vinkel vänster,så det blev tvärnit och börja om igen. Vi tappade ca 5 sek, men vann trots detta SS1.
När vi kom in på dagens första service, visade det sig att det bara skilde några få sekunder mellan oss, Mats Jonsson och Jari Saarinen.Tyvärr råkade Eddie Hörbing ut för en stygg punktering på SS1, vilken tvingade honom att stanna och byta däck. Det kostade honom 4 minuter.
SS 3
En riktig kanonsträcka! 11km lång, omväxlande snabb, krokig och väldigt rytmisk, vår klara favorit idag. Sträckseger!
SS 4
Dagens långsträcka,21 kilometer lång. Den kördes på ett militärt övningsfält, vilket innebär många långa raksträckor och tvära svängar därefter. Det gäller att våga stå på mellan svängarna, och det var väl det som gjorde att vi tvingades backa i ett vägbyte. Annars rullade det på bara fint. Rolig sträcka! Dagens utropstecken var utan tvekan Göran Nilsson, som med sin "gamla" Toyota Celica 205 tog sträcksegern på SS4. Otroligt imponerande!
Tyvärr fick Erik "Eken" Johansson bryta här efter en ruggig avåkning.
SS 5 6
5:e specialsträckan var lika hal och krokig som SS1, så det gällde att få till noterna så att Mats höll sig på vägen. 6:an var fortfarande krokig, men med betydligt bättre fäste så där fick vi till det ganska bra. Vi hade nu några sekunders marginal bak till Mats Jonsson, Göran Nilsson och Jari Saarinen. , SS 7 , Var samma sträcka som SS3, men nu lät vi bli att attackera, försökte bara att bevaka vår position. Sträckan var nu ordentligt uppkörd, eftersom den redan körts en gång och i målsvängen var vi ytterst nära att åka av, men marginalerna var på vår sida idag och vi kom helskinnade imål.
Slutresultatet blev: , 1. Mats Thorszelius, 2. Göran Nilsson +23 sek., 3. Mats Jonsson +53 sek, 4. Jari Saarinen +54 sek
Nästa tävling i Supermästerskapet går i Valdemarsvik den 23/8, då återkommer jag med ett nytt Co-drivern har ordet.
Trevlig sommar!
Evelina Thorszelius, Co-driver
www.thorszelius.com

03-05-28 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
South Swedish Rally 23-24 maj 2003
Så var det dags för årets första sommartävling i SM, South Swedish Rally (SSR). För tredje året med start och mål i Växjö. Tävlingen ingår även i EM och liksom i Östersunds vinter rally delades det ut SM poäng både för fredagens och lördagens resultat. Med andra ord var det oerhört viktigt att prestera bra resultat tävlingen igenom. Vintersäsongen i SM har ju inte givit så många poäng som vi hade hoppats på.
SSR är alltid ett tufft rally, både med tanke på längden och typen av vägar eller rättare sagt det som finns intill vägen. 88 mil totalt varav 19,5 mil SS fördelat på 18 sträckor där vägarna är genomgående snabba men väldigt krokiga och med stora stenar och stenmurar ÖVERALLT. Minsta lilla misstag resulterar nästan uteslutande i punktering eller något värre. Dessutom var det åter rekord i hårt startfält eller vad sägs om hela 15 st. WRC bilar, och totalt 19 st.i vår klass. Tre av förarna med VM vana. Thomas Rådström i en Toyota Corolla, Tomasz Kuchar med en Ford Focus och Justin Dale med VM teamets Hyundai. Då SM är ett öppet mästerskap där även utländska förare får SM poäng insåg vi att det krävdes mer än någonsin av oss för att kapa åt oss så många poäng som möjligt.
Teamet har kört två sommartävlingar inför detta med bästa möjliga resultat. Seger både på Gotland och i Enköping. Styrkta av detta reste vi till Växjö med gott självförtroende för att inleda träningen. Onsdagen och torsdagen åkte vi sträckorna två gånger vardera och sedan var det besiktning på torsdags kvällen.
Etapp 1
Fredag 23/5 Klockan tolv gick första bil över startrampen på Stortorget i Växjö. Regnet öste ned, nerverna var på helspänn och det var mycket prat om hur vägarna skulle se ut efter allt regnande. Alla sträckorna skulle köras två vändor så risken fanns att det skulle kunna bli uppkört. Även däckvalen fick sin beskärda del av diskussionerna. Yokohama som vi åker på har precis kommit med ett nytt däck som Mats har testat och varit väldigt nöjd med. Nu var det upp till bevis. Pga allt regn hade vi valt den mjukaste gummiblandningen. När vi kom ut till första sträckan visade det sig att det inte alls hade regnat lika mycket här som inne i Växjö. Det stänkte bara lite och vägbanan såg nästan torr ut.
SS1
Starten gick och vi for iväg men det kändes inget bra. Flytet infann sig inte och Mats fick kämpa med bilen hela tiden. Osäkerheten gjorde att vi mest åkte på sladd även i de svaga kurvorna vilket naturligtvis kostade massor med tid. Vi tappade hela 18 sek. till Rådström och 12 till Mats Jonsson som var tvåa på sträckan. Inte alls den start på tävlingen som vi hoppats på.
Vi analyserade vilt på transporten efter. Vad var fel? På följande service bestämde sig Mats för att byta till samma typ av gummi blandning som vi hade i Enköping och som fungerade så bra där. Vi sa på väg ut till nästa sträcka att vi får jobba oss in i tävlingen utan att stressa iväg och kanske göra något fatalt misstag. Men det behövdes inte.
SS2
Sträckan gick kanonbra, flytet infann sig direkt och det gick så pass fort att vi till och med vann sträckan 1,6 sek. före Rådström. Nu blev det plötsligt mycket roligare att åka rally, jakten kunde börja. Vi hade ju en hel del tid att ta in. Tänk att samma typ av däck kan ha så olika egenskaper beroende på blandningen av gummi.
SS3 och SS4
Även SS3 lyckades vi vinna, en tiondel före Rådström. På fjärde sträckan fick vi dock känna på de småländska stenarna på alldeles för nära håll. 1,5 km före mål kom vi in i en hårnål vänster. Mats höll ut långt till höger i ingången för att få det bästa spåret in i kurvan men det blev några centimeter för mycket för där låg en överväxt sten och det small till ordentligt. Resultatet blev ett kraftigt demolerat styrstag och hjulen pekade åt varsitt håll. Mats lyckades hålla bilen kvar på vägen och vi linkade in till målet. Tack och lov var det inte så långt kvar av sträckan så vi förlorade inte mer än 12 sek. till sträckvinnaren.
Dessvärre var det 4,5 mil transport kvar till service. Vi kunde inte göra något åt problemet själva så vi for iväg och hoppades att däcken skulle hålla hela vägen utan att nötas bort helt. Efter halva vägen stannade vi och såg att de inte skulle hålla mycket längre, korden var framme på båda framhjulen så vi skiftade och satte bakdäcken fram istället. Med nytt gummi att slita på fortsatte vi resan och lyckades ta oss till servicen utan punktering och i tid. Killarna gjorde som vanligt ett jättejobb och fixade till bilen.
Resterande 5 sträckor denna första dag gick utan problem men det var väldigt jämna tider med Rådström oftast några få sekunder före oss andra. När dagen sammanfattades hade vi kört upp oss från tolfte plats efter SS4 till fjärde totalt. 9 SM poäng bärgade och vi tog ett bra kliv upp i SM tabellen. Men vi ville ha fler! Rådström ledde med 40,9 sek före Jari Saarinen med norrmannen Thomas Schie som trea, endast 5 tiondelar före oss. Vi hade 47,2 sek upp till Rådström. Tätt om andraplatsen alltså. Faktum är att mellan Saarinen på andraplats och Thomasz Kuchar på sjätte så skilde det endast 9,6 sekunder. Full gas på lördagen var det som gällde för att försöka ta sig upp till silverplats, åt Rådström trodde vi inte att vi kunde göra så mycket.
Etapp 2
Lördag 24/5 Väckning 05.45 och många trötta ögon vid frukostbordet. I dag skulle vi åka 9 sträckor. Vi gick ut som fjärde bil och känslan i bilen var underbar.
SS10
Allt stämde och det kändes att det gick riktigt fort. Full attack men ändå lugnt och fint, oftast mitt på vägen. I mål visade det sig att känslan stämde, vi vann sträckan och gick om Schie, dock bara med knappt en sekund. Oturen grinade åter Saarinen i ansiktet då han fick bryta efter SS10 med trasig koppling. Detta gjorde att vi nu var tvåa, 44 sek efter Rådström.
Resterande tre sträckor innan service gick fullkomligt lysande. Mats körde som en gud och allt gick så lätt som det kan göra när allt bara stämmer. Vid servicen efter SS13 visade det sig att vi mer än halverat Rådströms ledning. Nu skilde bara 18,6 sek och bakåt till nya trean Mats Jonsson hade vi 27,8 sek tillgodo.
Stämningen var på topp men frågan var nu hur vi skulle fortsätta. Skulle vi prova att öka ännu lite mer för att försöka jaga ikapp Rådström, eller åka lite avvaktande och bevaka andraplatsen. Han hade fått spåra hela dagen, men nu skulle vi åka samma sträckor ännu en gång och då finns ju inget lösgrus kvar och vi förstod att han nog kunde öka om det behövdes. En liknande situation hade vi i Vännäs tidigare i år och då valde vi att försöka öka, vilket inte gick så bra. Med detta i färskt minne bestämde vi oss för alternativ två.
Fem sträckor återstod och vi åkte på i vårt tempo utan att ta några onödiga risker. Det gick rätt fort ändå, ungefär samma tider som Rådström men bakom oss hände plötsligt något. Kuchar och Eriksson började öka rejält för att internt bli första Ford i mål. När två sträckor återstod hade avståndet bakåt krympt till drygt 15 sek till nya trean Kuchar.
SS17 och 18
Nej, det här gick inte så vi slog på en attack på SS17 och åkte jämnt med Ford förarna så inför sista sträckan skilde det fortfarande 15 sek. Sträckan var 15 km lång så de skulle få ta i ordentligt för att ta detta. Vi åkte inte lugnt men tog inga risker utan åkte mitt på vägen och jag måste säga att det kändes väldigt skönt när vi passerade de röda målskyltarna.
En som inte brydde sig om några risker var däremot Eriksson som gjorde ett jätteryck och lyckades ta sig om Kuchar med minsta möjliga marginal, 2 tiondelar.
Resultatet blev alltså att Rådström vann 21,3 sek före oss med Andreas Eriksson på tredje plats ytterligare 14,9 sek efter. Andra dagens SM poäng fördelades så att engelsmannen Justin Dale fick 15 poäng, han var dag två 3,5 sek snabbare än oss. Sedan fick vi och Eriksson dela på 12+10 poäng då det visade sig att vi på tiondelen åkt exakt lika fort under lördagen. Det betyder att vi nu gick upp i delad ledning i SM tillsammans med Andreas Eriksson, på 39 poäng i var. Det kommer att bli en spännande fortsättning i höst.
Äntligen fick vi i alla fall något att fira i årets SM, det blev inte seger men andraplatsen känns nästan lika bra denna gång. Eller som Mats uttryckte det:
- Detta är tamigfan det bästa vi har gjort någonsin!!
Med hela SM eliten på plats samt några VM förare och i en EM tävling så är vi otroligt nöjda med denna helg.
Ett stort tack till alla som var med och hjälpte till. Uffe, Peter, Tobbe, Erik, Åke och Uldis för bra service, Lars och Ann-Christine för god mat, Bosse och Birgitta för gott stöd och Evelina och Mia för hejaropen i skogen samt såklart alla som hjälpt till före tävlingen och våra sponsorer. TACK
Om tre veckor är det dags igen, Supermästerskapet i Eskilstuna. Då är det Evelina som sköter notläsningen. Lycka till.
Co-driver Tomas Thorszelius

03-05-11 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
Rally Gotland 25-26 april 2003
Efter segern i Lima har nu Corollan fått en ordentlig genomgång. Motorn har varit helt nerplockad och bilen har i övrigt ställts in för grus. Premiärtävlingen Rally Gotland är en av våra favorittävlingar, en tävling och minisemester i samma paket. Vi var ett sällskap på 14 personer med mekaniker, respektive och barn.
Tävlingen omfattade 80 km SS som bestod av både militära övningsfält och små smala skogsvägar. Rallyt var indelat i två etapper med tre sträckor på fredagen och 4 på lördagen.
Båda dessa sträckor bestod av små krokiga skogsvägar med mycket lösgrus och väldigt dammigt. Typiska Gotlandsvägar med andra ord. Efter dessa båda sträckor låg vi tvåa, tre sekunder efter vår huvudkonkurrent Dick Wicksell. (Co-driver denna tävling var Mari Eriksson som bland annat åkt med Carina Hermansson.) Till stor del förlorades dessa sekunder när vi snurrade i ett vägbyte på SS2. För att få en bra start på etapp 2 behövde vi satsa allt på SS3. Eftersom det dammade ville vi verkligen starta först på lördagen och slippa åka i dammet efter framförvarande tävlingsbilar.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort då det stilla stående dammet hindrade oss från att åka fullt. Som sämst var det bara 2-3 meters sikt. Sträckan bestod till stor del av raksträckor där Corollan fick gå fullt på sexan för att sedan kastas in i vägbyten med 90-graders svängar.
Tiden på SS3 kom dock att sakna betydelse då tävlingsledningen senare beslutade att stryka sträckan på grund av att sikten bara blev sämre ju längre tävlingen pågick och de som startade senare i startfältet inte kunde köra i något som liknade tävlingstempo. Den dåliga sikten och ett eventuellt längre startmellanrum diskuterades både länge och väl under fredagskvällen.
Eftersom resultatet efter SS2 bestämde startordningen för etapp 2 så gick vi ut som andra bil i vår klass, efter Wicksell. Arrangörerna hade beslutat att ge 2 min startmellanrum för att inte äventyra säkerheten och ge alla en chans att verkligen tävla. Med ett ökat startmellanrum och lite mera vind än på fredagen var nu förutsättningarna klart bättre för en bra tävling.
Fjärde sträckan kördes på en knicksig och svårläst skogsväg i trakterna kring Tingstäde träsk. På denna sträcka var vi snabbast och tog vi in en sekund på Wicksell.
Efter en transport upp till Fårösund kom vi till SS5. Den bestod av 4,5 km som började på asfalt för att sedan komma ner i ett kalkbrott med breda vägar. Här tog vi ytterligare 2 sekunder på Wicksell och låg därmed på delad första plats.
Ner tillbaka till Visby hade vi 6,5 mil transport (suck) och SS6 Follingbo. Sträckan bestod av skogsväg och var till stora delar samma väg som SS1 men åt andra hållet. Tack vare att sikten nu var bättre kunde vi köra för fullt och vi tog ytterligare en sträckseger samtidigt som vi fick en ledning med två sekunder till Wicksell.
Nu skulle agnarna skiljas från vetet på SS7 som också kördes på Tofta skjutfällt och var 25 km lång. Eftersom sträckan till stora delar kördes på samma vägar som SS3 var karaktären densamma. Körningen och noterna fungerade perfekt, det här är nog vår favoritsträcka. Tyvärr fick vi inte veta hur vår tid räckte mot Wicksell då han och Mari fick bryta med växellådsproblem.
Så var då vår fjärde raka seger i Rally Gotland bärgad. Det här är verkligen min och Mats tävling! Vi vill tacka Gotlands MFBK för ett, som vanligt, bra arrangemang. Tävlingen genomfördes på ett mycket lyckat sätt och en särskild eloge till arrangörerna som var lyhörda och lyssnade på oss aktiva när vi ville ha 2 min startmellanrum med hänsyn till dammet. Det var ett modigt och riktigt beslut.
Ett stort tack också till våra duktiga mekaniker som alltid gör ett avgörande jobb med Corollan. Utan dessa entusiaster skulle vi inte kunna åka tävling på den nivå som vi gör.
Nästa tävling för teamet är i Enköping den 3 maj. Då är det Tomas som är co-driver åt Mats. Själv ska jag åka med Johan Eklund, en av Dick Wicksells mekaniker, i en Kermitgrön Datsun från 1977. Det blir skillnad det.
Evelina Thorszelius, Co-driver

03-03-23 Co Drivern har ordet
LBC-ruschen, deltävling 3
Så var det dags för vinterfinal i Supermästerskapet. Måste säga att både jag och Mats var väldigt laddade. Mats ville ju så klart ha revansch från SM i Östersund (se Co-drivern har ordet från Snow Rally), medan jag hade punkteringen i Ludvika i tankarna (se Co-drivern har ordet från Dan Anderssons minne).
Som de flesta kanske vet brukar vägarna i Lima vara otroligt fina och denna tävling var inget undantag.
SS1 var 11 km lång. Vi Eddie Hörbing och Jari Saarinen inledde väldigt jämt och vid var alla inom 5 sek i mål.
SS2 var en lång sträcka på 30 km, snacka om njutning! Kanonunderlag, fina och rytmiska svängar, detta är rally när det är som bäst! Och det blev bättre än då, när vi kom i mål hade vi tagit Hörbing med 17 sek (han snurrade vid ett tillfälle) och Saarinen med 12 sek. Det kändes verkligen lovande, men det var absolut inte avgjort än.
På SS3 slöade vi till lite, och direkt var Hörbing där och tog oss med 5 sek! Man kan verkligen aldrig slappna av med dessa duktiga förare bakom sig.
Så var det dags för SS4. Mats blev väl lite överladdad av tidsförlusten tidsförlusten och det slutade så klart med närkontakt med en snövall. Som tur var kom vi loss direkt, men vi visste att vi tappat värdefulla sekunder.
När vi startade SS5, som var 31 km, visste vi inte vad Hörbing hade haft för tid på föregående sträcka. Så det var bara full fart som gällde! Mycket kan ju hända på 3 mil. Det visade sig att vår satsning höll, i mål var vi 22 sek före Hörbing. Han hade en stenhård fight med Saarinen om andraplatsen. Det skilde 2 sek mellan dem i mål.
Efter en helt fantastisk dag med kanonsträckor och ett allmänt proffsigt upplägg från arrangören, var både Mats och jag jättenöjda. Nu ligger vi tvåa i Supermästerskapet efter Eddie Hörbing.
Den 14 juni är det gruspremiär i Supermästerskapet i Eskilstuna, men dessförinnan ska det åkas Rally Gotland och Sydsvenska Rallyt.
Evelina Thorszelius, Co-driver

03-02-24 Co-drivern har ordet Thorszelius Motorsport
SM, deltävling 1 Rally Vännäs,14-15/2 2003
Från strålande norrsken till nattsvart mörker på några sekunder! Efter en lovande försäsong och två väl genomförda Supermästerskap tävlingar där Mats och Evelina vann den första och låg bra till i den andra då en punktering förstörde dagen, begav sig teamet till Vännäs, 3 mil väster om Umeå för den första deltävlingen i SM.
Mats kommer att ha två kartläsare i år då Evelina, hans fru och jag, hans bror kommer att dela på sysslan. Evelina åker med i Supermästerskapet och jag i SM.
Hela gänget anlände under torsdags kvällen. Fredagen inleddes för Mats och min del med träning av nästan alla sträckor innan det var dags för start klockan 18.00.
Det dallrade av utanpåliggande nerver hos alla vid Medborgarhuset i Vännäs där start rampen stod uppställd. Vår klass är i år större och bredare än någonsin och aldrig har så många WRC bilar varit på plats. Allt var med andra ord upplagt för en stenhård kamp.
Fredagsetappen bestod av fyra sträckor medan det på lördagen väntade åtta sträckor, de flesta med härligt vintrigt underlag och höga vallar.
Etapp 1
Inledningen blev som väntat stenhård. Eddie Hörbing, Mats Jonsson, Jari Sarinen och vi var väldigt jämna. Jari lyckades dock hitta några extra tiondelar någonstans och låg i topp när han tyvärr måste bryta med trasig motor på transportsträckan till SS3.
Efter fredags etappen ledde Eddie med fyra sekunder till Mats J. och vi var ytterligare en sekund efter. Upplagt för en mycket spännande lördag alltså.
Etapp 2
På andra etappens första sträcka som dessutom var tävlingens längsta med sina drygt 22 km, började Mats grymta i intercomen att motorn kändes trött. Efter sträckan konstaterade vi att vatteninsprutningen inte fungerade som den skulle vilket gjorde att databoxen gick in i ett säkerhetsläge och automatiskt vred ner effekten. Vi tappade tio sekunder på Eddie och fem på Mats J. Då det var serviceförbud fick vi försöka med att nollställa värdena i boxen och hoppas på det bästa.
Ut på SS 6 och full fart men nästan direkt återgick boxen till säkerhetsläge. Vad som förlorades i effekt fick tas tillbaka i kurvorna,
Servicekillarna gjorde som vanligt ett jättejobb på servicen och bytte det mesta som går i vatteninsprutningen och vi hoppades att felet var avhjälpt men problemet återkom på nästa sträcka och vi fick leva med det resten av dan.
På de följande sträckorna skiljde inte mycket mellan oss men vi lyckades smita förbi Mats J innan han tyvärr blev tvungen att bryta, även han med motorproblem.
Ställningen tre sträckor från mål var alltså att Eddie ledde med elva sekunder före oss och vi hade fyrtio sekunder tillgodo på Tobias Johansson som i sin första tävling med en Toyota Corolla WRC tog det lite lugnt på fredagskvällen men under lördagen satte upp ett kanontempo och åkte jämnt med de "gamla rävarna" Eddie, Mats J och Mats T. Tre sträckor återstod alltså men för Eddie blev det en otursstäcka då även hans motor fick nog och han fick tyvärr bryta på den följande servicen.
Detta gjorde att helt plötsligt och med två sträckor kvar att köra så ledde vi med 42 sekunder till Tobias. Vilket guldläge och vinnarspår. Naturligtvis kändes det lite nervöst inför den näst sista sträckan men allt gick som på räls fram till att det var ca 2 km kvar. Vi kom perfekt in i en hårnål vänster men när Mats! skulle accelerera ur kurvan dog bilen. Mats hade på en hundradels sekund fingret på startknappen för att starta om men batteriet gav bara ifrån sig en suck. Han hängde sig på tutan för att kalla ner hjälp från publiken samtidigt som vi stängde av allt som drog ström och försökte igen. Men bilen var stendöd. Mats skrek något oskrivbart (väldigt högt) medan jag hoppade ur bilen och tillsammans med några ur publiken började skjuta på och bilen hoppade tack och lov igång.
Med mig hängande halvvägs utanför så drog vi iväg. Men hur mycket hade vi tappat, det kändes som flera minuter men visade sig vara 56 sekunder till Tobias. Vilket öde, hela försprånget och mer därtill borta. Vad hade hänt? Vi var mest tysta på transporten till sista sträckan men jag tror både två var rätt inställda på att detta kunde vi inte bara låta vara.
Vi var nu 15 sekunder efter men sista sträckan var ju trots allt 11 km lång. Det kanske kunde gå med en rejäl chansning. Vi provade att stänga av b! ilen och NU var det plötsligt hur mycket ström som helst i batteriet, inget problem att starta alls. Fråga oss inte varför den inte startade i hårnålen på sträckan, det finns ingen förklaring. Hursomhelst, i kön till starten på sista sträckan sa vi till varandra.
- Det får bära eller brista, vi försöker. Vi är ju trots allt med för att vinna, inte för att komma tvåa.
Så full satsning iväg. Sträckan som vi nu körde för andra gången (den gick även på fredags kvällen) var väldigt hal. Det understyrde mycket men FORT gick det. Det kändes dock stabilt tills vi kom in i en höger tvåa uppför, det understyrde in i kurvan, övergick i sladd och bakvagnen slog in i vallen och kastade in framvagnen i samma vall. Vi plöjde säkert 15 meter längst vallen med en kaskad av snö vällande över bilen, man såg absolut ingenting och innan Mats fått igång torkarna så sögs bilen fast i snön.
Vi provade att köra framåt och bakåt men det bara slirade. Vilket mörker igen. Vi hoppade ur och konstaterade att tre fjärdedelar av bilen stod på vägen men högersidans hjulpar stod fast i vallen. Naturligtvis var detta ingen populär åskådarplats, det stod endast två killar just där. Vi försökte lyfta, skotta, gräva med händerna mm men inget hjälpte förrän ytterligare 2 personer kom till undsättning. Vi kastade upp bakdelen av bilen på vägen och kunde enkel! t backa upp.
Iväg igen men nu hade ytterligare 3,5 minuter förlorats och vi rasade från andra till tionde plats. Bedrövade åkte vi vidare mot slutmålet och kunde bara gratulera en förvånad Tobias Johansson till segern.
Hemresan från Vännäs var ingen av de roligaste resorna vi gjort men så här några dagar efter har revanschlusten istället tagit överhand. Nu blir det full satsning i Östersund där nästa SM tävling går den 28 februari till 1 mars.
Avslutningsvis är det lätt att vara efterklok och tänka att vi kanske skulle ha nöjt oss med en andraplats när bilen strulade på näst sista sträckan men Mats och jag har snackat om det och vi är överens om att vi trots allt gjorde rätt. Vi åker för att vinna och finns chansen till det så MÅSTE man försöka.
Ett jättetack till våra eminenta servicekillar Janne, Erik, Uffe, Peter, Tobbe och Uldis för ett som vanligt kanonjobb. Trist att det inte blev någon segerfest denna gång, vi tar det i Östersund istället.
Tomas Thorszelius, Co-driver

Thorszelius Motorsport` om Bergslagsrallyt 2002
Cordiver har ordet!
En underbar vinter i hela Sverige och första SM-rallyt står för dörren det kan ju inte bli bättre. Vi har åkt en test tävling uppe i Östersund för att få fram rätt däck och komma igång med notläsningen, körning inför Bergslagsrallyt. Det var ett bra test men tyvärr kom Corollan inte i mål utan tvingades bryta med problem i transmitionen.

Bergslagsrallyt har en total längd på 28 mil varav 14 mil är specialsträcka fördelade på 7st sträckor med den längsta och beryktade Björnjägaren på 4,5 mil.

Målsättningen för team Thorszelius i år är givetvis ett SM Guld. Med högt uppskruvade förväntningar åkte vi till ett kylslaget Hällefors och körde igenom den vanliga rekognoseringen. Sträckorna var grusiga och snöiga med många indianöverfall, lagom attack från början var det som gällde om man skulle få se målsnöret.
Första sträckan var ett publikprov med en blandning av Folkrace bana och riktig väg. Det är viktigt att man inte förivrar sig på sådana här publikprov eftersom man inte kan vinna så mycket tid utan bara förlora. Men Corollan for som vanligt i väg med en ryslig fart och helt plötsligt var vi framme i en H2 + V6 THNH i vsk trångt mellan träd en not som var väldigt dum eftersom man inte upptäckte V6 innan man var framme i THNH. Här fick vi backa och förlorade 7 sekunder. Ingen bra start, hoppas att det inte skulle bli flera missar.

Specialsträcka 2 Nätsjön, 11,5 km en mycket snabb "allmän" väg till en början resten normal skogsbilsväg. Nu började jakten på alvar och det var ett grymt uppskruvat tempo. Det var oerhört svårt eftersom framförvarande bilar dragit upp en massa snörök vilket gjorde att sikten bitvis var mycket dålig. Mats Johnsson hade nog lite fördel i mörkret eftersom han gick ut först och mycket riktigt var han 10 sekunder före Corollan som körde in på en tredje plats straks bakom Per Svans Mitsubishi.
Nästa sträcka 3 och den sista på första etappen Sandhöjden 33,2 km snabb skogsbilväg med flera avåkarsvängar som man inte kan "läsa" från skogen. Här gällde det verkligen att stämma av noterna på bästa sätt i snöröken för nu fick vi inte förlora mer tid till Johnsson. Corollan gjorde inga missar och körde in på en andra tid slagen återigen av Johnsson med 5 sekunder. Inte mycket kan tyckas men nu började det kännas lite stressat, inför morgondagen låg Corollan på en fin andra plats 23 sekunder efter Mats Johnsson och 32 sekunder före Dick Wicksell.

Vi återvände ner till ett kylslaget Hällefors (ca 20 grader) för service av Corollan. Det kan inte vara roligt att som våra mekaniker gå och vänta på oss i flera timmar och sedan kasta sig handlöst under bilen och göra underverk på 20 minuter. Utan dessa uppoffrande mekaniker skulle vi inte komma långt. När Corollan var färdig inför natten var Parc Fermen förlagd till Hällevi IP på deras ishockeyrink, ett lite ovanligt men fungerande ställa att husera rallybilar i på natten.

Trots en andra plats så här långt var det ett belåtet gäng som hoppade i säng strakts före elva på kvällen.
Nästa morgon var det återigen mycket kallt och med två grymt tuffa sträckor så gällde det att peta i sig mycket frukost och försöka vakna för nu skulle vi i kapp.

Sträcka 4 Småsjömarken 25,8 km var samma som sträcka 2 till en början med rytmiska upp & ner kurvor mot slutet av sträckan. Nu var det bara att ta i för kung och fosterland och det var precis va vi gjorde. Men återigen räckte vi inte till, denna gång var det Stig-Olov Walfridsson som var snabbast med 7 sekunder före vår Corolla och 2 sekunder före Johnsson. Sträckan fungerade mycket bra och lite konfunderade var vi nog, vad gör vi för fel som inte lyckas köra ifrån dom. Vill vi för mycket går det på tvären, för låga växlar, eller kan det vara Mats Johnssons rutin att köra rally som ger de små marginalerna. Karln började faktiskt köra rally när Mats Thorszelius endast var en vild glimt i pappa Bosses ögon.

Nåja nu till årets höjdpunkt Björnjägaren 45,5 km. En bred och rolig väg blandat med riktigt dålig väg med stubbar under snön med sprätt och trångt. Som Ni förstår kan allting hända så det är bara att stå på så mycket Corollan orkar gå och hoppas på att Johnsson kan få en liten stoppsladd eller varför inte backa några gånger i vägbyten för då skulle vi snabbt vara i kapp.
Det är väldigt svårt att hålla max koncentration under en så lång sträcka och ett enda litet misstag kan innebära att tävlingen är över.

Sträckan fungerade perfekt och vi var hoppfulla när vi rullade fram för att kolla tiderna. Men återigen slagna av Johnsson och denna gång med 9 sekunder, det kan ju tyckas vara lite men nu kändes det som att vi nog fick rikta in oss på en övertygande andra plats. Övriga konkurrenter var långt efter jag tror närmaste man var Wicksell distanserad med ca minuten.

När vi kom ner till servicen så upptäckte mekanikerna att ena bromsoket i fram spruckit, vi hade förmodligen inte haft mycket bromsar kvar i slutet på sträckan. Mats fyllde i att pedalen gått i botten den sista milen och att det varit svårt att få stopp på Corollan i vissa svängar.

Detta gick inte att laga utan man skruvade bort oket och lät oss köra de två sista sträckorna med broms på bara ett hjul fram. Tro nu inte att Mats kör lite saktare för det, nej full gas och iväg med samma fart precis som vanligt. Varje gång han bromsade så kastade Corollan åt vänster, det var en skrämmande känsla när man tar en högerkurva i 150km och bilen styr åt vänster, men detta kunde motverkas genom att man snabbt vrider ratten åt vänster när man bromsar?. Ja Ni förstår säkert att det nästan kom i brallan vid ett flertal tillfällen innan vi nådde målet.

På grund av dessa bromsproblem tvingades vi släppa Stig-Olov Walfridsson före oss i den totala listan. Vi bärgade endå en 2 plats i klassen och viktiga SM poäng. Ett stort Tack. Till tävlingsledningen och alla sponsorer.
Mer info på http://www.thorszelius.com
Vid noterna
Micke Nilsson
Final i Rally-SM Hans Persson Pokalen 21-22 sept. 2001
SM-Final i rally och spänningen är på topp. Det har varit en problemfylld säsong och nu är frågan kan vi kunna knyta upp svansen på övriga rallysverige i sista tävlingen för året. Corollan har fått sig en ordentlig genomgång sedan SM-tävlingen i Eskilstuna och vi kommer återigen att köra på Yokohama men provar nu ett ännu mjukare däck. Hans Persson Pokalen innehöll 16st specialsträckor varav den längsta 18,68 km så det gäller att vara med från början.

Första sträckan Orsta 5,07 km var en rolig men svår sträcka och oturen verkade hänga i för vi hade inte hunnit långt förrän Mats började hojta att växlarna inte fungerade. Det var när han skulle växla upp som han måste använda kopplingen och detta kostar tid innan föraren hinner ställa om sig. Vi förlorade inte så mycket tid, 3 sekunder till Mats Jonsson och lika med Wicksell, det fick vi vara nöjda med. Eftersom det inte var någon service mellan sträcka ett och två så fick vi köra även sträcka två med en trasig växelspak.

Andra sträckan Karmdal 8,35 km nydikad och mycket hal, men det brukar inte en rallyförare bry sig så mycket om. Vi for återigen iväg i ett rasande tempo och kom fram till en H6- / Kr Lg > 2- 30 V2- och där for vi av vägen, typiskt även på min sida, ett stort träd� pang��rutorna far ur och stöttfångarna flyger all värdens väg. Folk kommer springande och börjar baxa fram och tillbaka med Corollan och vi kommer upp på vägen igen. Mats trampar gasen i botten, för nu ska vi köra in tiden vi förlorat i diket, det var ju inte tal om att vi kanske skulle ta det lite lugnt och känna oss för om ratten sitter kvar och bromsarna fungerar, utan full gas igen och till målet kom vi med 23 förlorade sekunder till Johnsson och 19 till Wicksell. När vi kom till servicen, så blev det mycket kommentarer om körskola och så vidare, men jag tror avåkningen berodde på problem med att växlingen inte fungerade.

Servicekillarna gjorde ett otroligt bra jobb, med att fixa till Corollan medan vi laddade om inför asfaltssträckan inne i Köping. Nibble industriområde 2,96 km och nu började jakten på de förlorade sekunderarna. Sträckan gick bra, vi slog både Johnsson och Wicksell med 5 sekunder. Även sträcka fyra gick bra, sekundlika med Johnsson och Wicksell tappade ytterligare en sekund. Nästa sträcka Boda 11,77 km och nu hade servickillarna även fixat så att det gick att växla ordentligt. Sträckan gick otroligt bra, jag kan försäkra er om att det laddades ordentligt för att komma ikapp. Återigen var vi snabbast med fyra sekunder på Wiksell och åtta till Johnsson. När vi kom tillbaka till servicen så var det glada miner, kommentarer som vad är det som händer, kan man åka så här fort?, håller vi den här takten så är Corollan snart i kapp.

Nästa sträcka var den längsta i hela tävlingen, Skäftruna 18,68 km. Vi kom igång väldigt bra, men i mitten på sträckan så blev det lite vilt i bilen och det blev inte bättre av att jag kom bort mig i noterna. Mats körde så gott han kunde och skällde på mig i ungefär två kilometer innan jag hittade rätt igen. Vi förlorade fyra sekunder till Wicksell, medan oftast den väldigt säkra Mats Johnsson hade tappat en hel minut på en avåkning. Vid nattuppehållet låg vi nu tvåa, 12 sekunder efter ledande Dick Wicksell, Mats Johnsson hade rasat i listan och var inget hot längre.

Vi kom till hotellet vid tolvtiden och pappa Bosse hade laddat upp med käk och beröm. Det var lite svårt att somna efter en så strapatsrik etapp, men det blev nog fem timmars sömn i alla fall. Morgonen började med en promenad ner till Corollan, vi pratade mycket om taktiken inför de kommande tio sträckorna, tolv sekunder måste gå att åka in på fem mil specialsträcka.

Corollan såg inte så himla snygg ut, med inslagen baksida, trasiga rutor. Men det viktigaste fungerade, motor och växellåda samt att bilen går rakt på vägen. Jakten var i full gång och vi slog Wicksells Subaru med en sekund på sträcka sju. Sedan åkte vi sekundlika på sträcka åtta. Sträcka nio sekundlika igen, fortfarande tio sekunder kvar och vi hade inte närmat oss så mycket. Vi pressade på lite till och jag tror att Wiksell kände pressen, vi knaprade in tre sekunder till på sträcka tio och åkte lika på sträcka elva.

Nu var vi sju sekunder efter och vi tog i ytterligare och slog återigen Wicksell med hela fem sekunder på sträcka tolv. Det kändes mycket bra, allting stämde och Wicksell blev svartare i ögonen efter varje sträcka, skulle han kunna mäkta med detta ursinniga tempo.

När vi kom fram och skulle starta sista sträckan, skilde det 3,1 sekunder. Vi resonerade mycket i bilen hur vi skulle lägga upp taktiken. Stå upp och köra och kanske riskera en avåkning, vilket skulle innebära att en medalj gick oss ur händerna. Nej, det var inte så mycket att fundera över, vi gör som vanligt, max koncentration och lite mer gas mitt på vägen, så går det nog. Vi for iväg och växlarna bara small i, det gick på femman - sexan hela vägen, skarpa kurvor fanns inte längre, för vi rätade ut de flesta, ja det var som ett åka Colin McRay på datorn. Vi flög in i mål och bromsade ner. Kommentar från Mats, tror Du det räcker? Ja, det känns så, sa jag. Jag lämnade över tidkortet, samtidigt frågade jag vad Wicksell hade för tid. En lång tystnad och journalisterna som väntade på att få göra en segerintervju. Vem skulle intervjuas? Då hördes, Ni var 3,5 sekunder snabbare än Wicksell. Ja, det går inte att beskriva i ord känsla, att äntligen få visa att vi faktiskt kan vinna.

I det totala SM-sammandraget så vinner Mats Johnsson SM-guldet med 69 poäng, stort grattis till honom. Mats Thorszelius tar silver 62 poäng och Dick Wicksell brons med sina 60 poäng.

Om Ni tycker jag skriver lite osammanhängande så hoppas jag Ni har förståelse. Efterfesten med övriga Toyota Corolla-åkare går inte av för hackor.

Ett stort Tack, till alla tävlingsledningarna och samtliga sponsorer och samarbetspartner, för denna säsong. Team Thorszelius hoppas att Ni är med oss även nästa år för då tar vi guldet.

Viktigt info! Motordagen prova på Rally är fram flyttad från 7/10 till Söndagen 21/10
Mer info på www.thorszelius.com

Vid noterna
Micke Nilsson
Thorszelius Motorsport`s Cordiver har ordet!
Rally-SM GJ-Bil Pokalen Eskilstuna
En hel sommar har gått och inte ett rally har vi åkt på nästan tre månader innan denna SM-tävling. Det som är gjort på Corollan är att motorn har renoverats, det var bara det som var kvar att renovera sedan vi fick Corollan. Den enda i träning är ett däckstest som gjordes veckan innan. Vi jämförde Michelin och Yokohama och kom fram till att däcken var jämbördiga vad det gäller snabbhet. Vi valde därför att prova Yokohama eftersom Michelin inte visar något större intresse för rallysporten.

Med renoverad motor och laddade till tänderna åkte vi till Eskilstuna med endast ett mål, vinst var det som gällde. När vi kom, fick vi börja med genomkörning av två sträckor, medan Mats och jag körde igenom dessa så besiktade servicekillarna Corollan. Det är konstigt med dessa besiktningar att det alltid ska vara någon "elak" besiktningsman som försöker med alla medel hitta fel. Toyota har lagt ner ofantliga resurser på att bygga en Toyota enligt regelboken och ändå blir det diskussioner med domare som tolkar regler på ett annat sätt än övriga rally-världen.

Nu till själva tävlingen som startade med ett varvlopp på Sundbyholms travbana där man körde två och två med tio sekunder i mellan. Starten gick och vi for i väg mot första kurvan, som vi blåste förbi utan att vi ens han blinka, ut på den långa rakan där vi fick upp en toppfart på närmare 160 km i timmen oj,oj, och så en lång vänster i samma fart. Mats växlade inte ens ner utan fullt på sexan for vi runt, runt i två varv och kom in på dagens snabbaste tid. Riktigt kul tyckte vi det var för med ny motor och tydligen ett bra val av däck ingöts det optimism i gänget.

Nästa sträcka var en byväg på 4,54 km. Starten gick och vi for som vanligt i väg i ett rasande tempo. Jag hade ju inte läst noter på nästan tre månader, så jag var nog lite ringrostig, men det togs ingen hänsyn till det, utan Mats höll fullt över kröna och litade blint på mig. Det blev nog lite för vilt och yvigt för vi tappade fyra sekunder på Eddie Hörbing och två på Mats Johnsson.

Nästa sträcka var längre och även den en byväg med lurigheter som stora diken och stengärdsgårdar. Med ett ännu värre tempo for vi iväg för att köra in de fyra förlorade sekunderna, sträckan kändes hal och det understyrde i svängarna vilket föranledde att vi kom för långt ut i en H3- och tog ofrivilligt spjärn mot ett träd så stötfångaren lossnade. I mål var vi sex sekunder efter Johnsson och fyra efter Hörbing, aj, aj, detta får inte fortsätta nu måste vi göra något.

Vi diskuterade på transporten varför vi inte riktigt hängde med. Var det för att vi var rattrostiga efter ett långt uppehåll eller berodde det på det nya däcksvalet. När vi kom tillbaka till servicen så bestämdes det att lufttrycket i hjulen skulle sänkas, samt att vi skulle sätta på ett mjukare däck. Nästa sträcka var dagens längsta på 12 km, även den en byväg med mycket lurigheter. Nu var vi mycket motiverade att ta dagens andra sträck seger, med ny attack och inga större missar på sträckan så konstaterar vi vid målet att bilen fortfarande understyr och vi förlorar fortfarande tid på täten. Lite bekymrade återvänder vi till servicen som börjar peppa oss, servicekillarna ändrar även på framvagnen och återigen lite mindre luft i framhjulen.

Sträcka 5 var en bred allmän hårdare väg på 7 km som var snabb över krön och nu kändes det riktigt bra, noterna satt perfekt, bilen styrde och det gick duktigt fort, enda fram till 5.7 km ute på ett gärde. Kr 100 V2- inga problem trodde vi, men kurvan svängde mycket mer och vi for ut på en havreåker. Jag kan lova att det inte var lätt att hitta tillbaka ut på vägen igen, men efter ca 200 meters trevande kom vi ut på vägen igen. Ja, både Mats och jag kunde bara konstatera att vi återigen förlorade tid, men för att ha varit i en åker och vänt, så kändes 13 sekunder som vi förlorat till Hörbing inte så mycket, kanske fungerade nu Corollan som den skulle.

Framme vid nästa service, tyckte grabbarna att det var bra att vi fixade lite müsli till frukost, för hela framändan på bilen såg ut som en skördetröska. Nästa sträcka 6 var den sista för dagen och kördes i mörker, den var 8 km lång och återigen ett hårt underlag. Starten gick och det kändes väldigt bra, vi var lite rädda för att det skulle vara svårt att se i mörkret men det fungerade bra och vid målet kunde vi konstatera att vi var delad snabbast med Hörbing. Kul, nu äntligen kändes det som att det började fungera och i morgon, ja då skulle de åkas.

Vi åkte hem till hotellet och Pappa Bosse mötte upp med en nattmacka och en rapport om tiderna. Vi låg på 3 plats, 32 sekunder efter Hörbing och 23 sekunder fram till Johnsson, efter vår Corolla kom sedan Saarinen som förlorat ytterligare ett 10 tal sekunder och sen Wicksell.

Efter 6 timmars sömn vaknade vi med stora förhoppningar om att försöka knapra in tid till täten. Första sträckan på morgonen brukar börja lite trögt för Mats, men med lite tjat om språng marscher och sportdryck så lurar man även igång den Thorszeliuska kroppen.

Efter att grabbarna tankat och justerat hjulvinklar så begav vi oss till sträcka 7. Det var en hård byväg ca 4 km lång. Dagen efter den första etappen brukar man vara extra sugen och koncentrerad, det märktes på sträcktiden för vi förlorade 1 sekund till Hörbing men vi slog Johnsson med 3 sekunder. Det kändes skönt att vi äntligen hänga med, men det räckte inte för det fattades fortfarande 20 sekunder upp till 2 platsen.

Sträcka 8 även den en krokig lurig byväg på 7 km som gick väldigt bra. Delad snabbast igen med Johnsson och en 1/2 sekund efter oss kom Hörbing. Därefter så var det ingen som riktigt hängde med. Det börjar bli svårt att hinna med att läsa allt som står i noterna och vara på rätt ställe när man börjar närma sig svårigheter. Därför bestämde vi oss för att ta bort oväsentligheter som diken, stengärdsgårdar, räcke ytter, mellan hus, m.m. för att hinna med.

Nästa sträcka 8 längd 6, 5 km var även den hård och lurig. Vi var ivriga att försöka jaga ifatt Johnsson och i slutet på sträckan blev jag nog lite sen i min notangivelse H4 + till V2+/Kr för vi kom för långt ut i V2+/Kr och punkterade ett däck.

Tur att det bara blev punktering för det var nära att vi slog runt. Eftersom det var i slutet på sträckan så förlorade vi endast 6 sekunder till Hörbing som var snabbast.

Nästa sträcka 10 var rallycrossbanan i Härad. Vi skulle åka 2 varv, på en sån här sträcka kan man inte vinna någon tid utan bara förlora, vi knallade runt och förlorade endast 1 sekund till Wicksell som plötsligt vaknade till liv.

Nu kom sträcka 11 tävlingens längsta sträcka på 27 km. Lös snabb väg på militärens övningsfält. Det laddades som aldrig förr, nu fanns det möjlighet att köra in tid. Men hur vi än försökte så understyrde det för mycket i de snabba svängarna, det kostar tid att bromsa när man ändrar riktning på bilen för att komma igenom svängen. Johnsson var snabbast, han slog oss med 10 sekunder därefter kom Hörbing 4 sekunder före vår Corolla, sedan skilde det nästan 20 sekunder till närmaste bil.

Nu var det inte så mycket att göra åt tätstriden utan vi rullade in på en fin 3:e plats, medan Johnsson jagade förbi Hörbing på sista sträckan med några sekunder.
Det man lärt sig av denna tävling är att tester och dylikt i all ära, men mera tävlingar i kroppen så kommer de där lilla extra som behövs.
Ett stort tack till tävlingsledningen som fick till en så fin tävling.
Mer info på www.thorszelius.com
Vid noterna
Micke Nilsson

Öresundsrallyt 31 maj - 3 juni 2001
Thorszelius Motorsport`s Cordiver har ordet!
När jag sätter mig ner för att skriva om Öresundsrallyt så är det med blandade känslor. Vad jag menar är att ett så trevligt arrangemang kan vara så oroligt och arbetsamt som det var för Team Thorszelius denna gång.
Träningen av sträckorna startade i Sverige torsdagen den 31/5 kl 09.00 med avslutning i Danmark fredagen den 1/6 kl 15.00. Sträckorna i Danmark var enbart asfalt med bara rakor och vinklar, sträckorna gick bra att träna och vi gjorde få ändringar. Sträckorna i Sverige var lagom krokiga och vi förenklade noterna så mycket som möjligt.
Så till tävlingen som även startade i Danmark fredag kl 17.00 med en snabb sträcka på 16,58 km. Asfaltspecialisten Jens Mulvad även han i en Toyota Corolla satte upp ett enormt tempo och vi Svenskar blev nog överraskade för han var 13 sekunder före vår Corolla och hela 21 före Jonssons ekipage, oj, oj. Nästa sträcka var 7,79 km och nu var det läge att försöka öka tempot avsevärt för att inte tappa för mycket. Vi hade nog inga förhoppningar om att hänga med en asfaltspecialist med riktiga asfaltsinställningar på bilen men det gällde att inte tappa för mycket. Sträckan gick bra och vi förlorade inte så mycket tid till Mulvad som var snabbast före en annan dansk Jörgen Pilgard i en Peugot, sedan kom Corollan från Uppsala som återigen gjorde en bra sträcka. Även sträcka 3 gick bra, men den där Mulvad åkte som en furie och att ordenlig asfaltsutrusning betyder mycket blev vi varse, för hur mycket vi än tog i så hängde vi inte med i Mullvads tempo.
Sträcka 4 var en halkbana där Danskarna lär sig köra bil. Ingen svår sträcka men när det blir konstgjorda rallysträckor blir det oftast onaturliga målgångar. Detta fick Dick Wicksell erfara eftersom man åkte av banan ett varv för tidigt. Detta innebär omedelbar uteslutning och Team Thorszelius lider verkligen med grabbarna och hoppas att dom snart kommer igen. Återigen Mulvad snabbast.
På nästa sträcka nr 5, då började det hända saker. Corollan har ett responssystem som ser till att Corollan alltid har turbotryck, systemet styrs i slutändan av en dator. Före en H4 ! lyft så hängde sig plötsligt gasen. Datorn som styr responssystemet fick fnatt och Corollan flög över krönet och landade till hälften i diket, jag tog spjärn med foten och råkade trycka på vindrutetorkare med spolning som sitter på golvet. Mats skrek någonting som jag inte begrep, och vi närmade oss en V1 i VSK med full gas och vindrutetorkarna vispade fram och tillbaka med spolningen på, oj,oj,oj som tur var fungerade bromsarna för vi klarade kurvan med nöd och näppe. Vi fick andra tid på sträckan så det var nog bra med lite gashäng. Sedan blev det services av Corollan innan sträckorna 6,7 och 8.
På väg ut mot sträcka 6 så inträffade ett nytt fenomen för signalhornet började tjuta oavbrutet och det fanns ingen tid till att stanna och rycka ur sladdarna eller leta säkring. När vi kom fram till sträckan så undrade nog danskarna vad det var för galna svenskar som kom . Starten gick och jag kunde riktigt känna att Mats var irriterad över tutandet, mycket riktigt så blev vi så störda av situationen att vi snuddade en vattenfylld tunna och styrstaget krökte sig. Eftersom vi inte kunde åtgärda problemet så var vi tvungna att köra även sträcka 7 och 8 med sned framvagn. Tidsmässigt så förlorade vi inte mycket men när vi kom till Parc fermé blev vi förskräckta, korden i höger framhjul var borta så vi hade en otrolig tur eftersom vi inte fick punktering. Nu var det behövlig nattvila med ny start kl 09.30.
Sträckan var en kort bit på en parkering och man skulle köra 4 varv. Arrangörerna hade först strukit sträckan men sedan ändrat sig, eftersom vi inte fick några noter så gick vi och rekognoserade sträckan. Hur enkelt som helst det var bara att köra 4 varv, ingen tid att vinna och ingen att förlora. Vi snurrade runt sträckan i lagom fart och jag räknade till 4 varv innan vi körde in i målgården. Sedan blev det en kort service och transport mot Hässleholm och de återstående grussträckorna. Efter asfalten i Danmark låg vi på en 4:e plats och som bästa svenska ekipage.
Väl framme i Hässleholm så började ryktena gå att vi var diskvalicerade. Mats och jag begrep ingenting, vi började jämföra tider och vi hade lyckats bra eftersom vi var snabbast med 7 sekunder före Mullvad. Efter ett tag kom det fram en domare som bekräftade ryktet, vi var diskade. Den tid vi fick på banan var alldeles för bra så vi hade troligen inte kört alla de 4 varven. Om vi ville fortsätta så fick vi, men det var väl ingen större idè tyckte domaren, för snart skulle de danska domarna komma och bekräfta det hela och då var det slutkört.
Både Mats och jag blev förtvivlade, tror dom inte vi kan räkna till fyra vad skulle vi göra. Teamet med Bosse Thorszelius i spetsen uppmanade oss att fortsätta om vi var säkra på att vi inte gjort något fel. Eftermiddagens resterande 6 sträckor körde vi så gott vi kunde, det var inte lätt att koncentrera sig, för vid varje målgång så trodde vi att det skulle stå en elak dansk domare och plocka oss ur tävlingen. Även sträckcheferna hade nåts av ryktet och vissa kom fram och frågade hur vi mådde men vi kunde bara hålla masken att det bara var bra men innerst inne mådde vi inte speciellt bra. När vi återvände till parc fermé låg vi på en 2:a plats 1 sekund efter Mats Jonsson, Mulvads motor hade givit upp och övriga danskar hängde inte riktigt med på gruset.
Det var ett slutkört gäng som nu äntligen skulle få träffa domarna och avlägga en redogörelse. Mötet varade en kvart och man skulle återkomma på telefon senare under kvällen med beslut. Klockan blev över 22.00 innan dom ringde och berättade att man inte kunde fatta något beslut eftersom man väntade på en amatörfilm från sträckan. Det var bara att gå och lägga sig och förbereda sig på en uteslutning, för inte kan väl en domare ha fel ?.
En hel natts regnande och väckarklockan ringde, det var bara att bege sig till starten och den sista etappen med 6 sträckor. Men först borde vi få ett besked om vi fick vara med i tävlingen, ingen domare syntes till och vi var med på omstartslistan så det var bara att börja förbereda sig på rally igen och en hägrande första plats.
Sträcka 15 Röshult 12,14 km nu skulle han tas den där Mats Jonsson. Vi for iväg med målsättning att göra ett ryck, lite väl övermodiga kom vi fram mot en H6 150 lyft 120 och jag kan lova att vi flööög, för när vi landade med ett brak så tystnade intercomen. Skulle eländet aldrig ta slut, jag skrek noter hela sträckan och det var nära att jag kräktes när vi kom till målet. Vi förlorade 6 sekunder på Mats Jonsson och till Trond Sveinsvoll även han i en Ford WRC. Nästa sträcka 16 och nya 7,40 km en ny satsning men det blev lite för vilt och yvigt, hur vi en prövade så hängde vi inte riktigt med de båda WRC Fordarna.
Även sträcka 17 blev hal och svår och vi förlorade ytterligare några sekunder. Nu var det ner till parc fermé och få lite lunch och förhoppningsvis ett besked om vi fick fortsätta i tävlingen.
Väl vid parc fermén möter Bosse upp med beskedet att sträcka 9 i Danmark är struken. Anledningen var att tidstagningen inte fungerat tillfredställande. Äntligen ett besked vi blev inte diskade, när sträckan ströks så förlorade vi ytterligare några sekunder på täten och nu fans det ingen möjlighet att köra för seger utan vi bevakade tredje platsen under de resterande sträckorna.
Jag tycker arrangörer borde gett oss besked lite tidigare. Jag vet att Ni arbetar på ideell basis och det uppskattar vi alla. Detta till trots måste man ta ansvar för den roll man har. Varför inte komma med en ordenlig förklaring eller en ursäkt om man gör fel.
Mer team info på http:/ /www.thorszelius.com
Vid noterna
Micke Nilsson

www.motorsportivarmland.nu