<< Till startsidan

 

Tidningen:

Utkom första gången 1978

06-02-28 I januari 1978 kom första nummret av Motorsport i Värmland ut
På den här sidan kommer jag då och då att fylla på med material ur tidningarn. Har du någon
tidning får du gärna låna den till mig, så kan jag scanna in materialet. Vill även tacka Roger som skänkt mig de två första numren av MiV! Jag lovar att förvalta dem väl och ska se till att så många som möjligt får del av det underbara materialet. Bland annat hittar vi här Lars Bäckman som är co-driver åt Sven-Inge Neby! Ja, ni kommer själva att få se artiklarna växa fram här.

Innehållsförteckning av det du hittar ur tidningarna här på sidan:
* Femårsplan satt i verket - Inax inledningsord i nr 1 1978 (uppdaterat 06-02-28)
* Värmlandsklubbarnas rallytävlingar 1977 i sammandrag ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-03-01)
* MK Ratten "Finnskogsvalsen"8/1 - ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-03-01)
* Storfors MK "Storforsnatta" 15/1 ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-03-08)
* Årjängs MK "Nordmarksnatta" 22/1 ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-03-14)
* Kils MK "Snäsvängen" ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-03-22)
* SMK Karlskoga -"Nobelsvängen" 19/2 ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-04-05)
* MK Team Westom "Arvinanatta" 26/2 ur nr 1 1978 (uppdaterat 06-04-24)
* Likenäs MK "Dalbyrundan" 5/3 ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-03-17)
* Succé för nya rallycrosscupen ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-03-23)
* Hemmavinst för Mats Andersson ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-03-28)
* Team Uddeholm för Hagforsförare ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-04-05)
* Förbundsmästerskapen för VBF 1977 ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-04-12)
* Jarmo Saks C-trea i "Sista Möjligheten" ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-04-20)
* Sven-Inge Neby Volvo-Cup-tvåa tog poäng i samtliga deltävlingar ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-04-27)
* Seriemästare standard A -77 ur nr 1 1978 (uppdaterat 07-05-24)
* Börje vann Fjugelstas Luciasväng ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-02-17)
* 90 debutanter i Kils klubbmästerskap! ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-02-17)
* Seriemästare standard B - 77 ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-02-19)
* Seriemästare special - 77 ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-03-07)
* Per Eklund värmlandsbäst i R A C ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-03-14)
* Tre klubbtävlingar i Forshaga - jämna drabbningar ur nr 1 1978 (uppdaterat 08-04-08)

Vi inleder nostalgiresan bland Inax artiklar, med hans inledande ord i det första numret;
Årgång 1 Nr 1 Januari 1978:



Bilden som prydde framsidan av nr 1, 1978 var från minirallyt Solstanatta, där många akrobatiska variariationer utspelades framför Roland Thyrbergs kamera. Saaben på omslaget kommer från Torsby och den som tillfälligtvis mist kontrollen över fordonet är A-föraren Kjell-Åke Önnberg.
Femårsplan satt i verket

Det visste ni inte, att den här tidningen var på tapeten redan 1973. Tyvärr råkade jag ut för de största pessimisterna då: motortidningar finns det alltför många av ändå, var tongångarna vid den tidpunkten. Och då fick förstås gadden ur för ett fortsatt projekt av en värmländsk motortidning. Tanken har sedan funnits där minst ett par gånger om året, men det definitiva steget har aldrig tagits.

1978 hade jag i allafall bergsäkert gett mig katten på att tidningen skulle ut. Och här är den nu, nummer 1, efter fem år. Det finns lika många motortidningar nu om inte fler. Men ingen har tagit ner mig på jorden som 1973. Bara uppmuntringar, prenumerationer har strömmat in - trots att ni knappast visste vad ni slängde ut pengar på, fotografen Roland Thyrberg har gjort ett enormt arbete i mörkrummet med en rikt bildmaterial att vraka bland, ni som bidragit med annonser. Ja, alla har ni varit en sporre i upptakten.

Någon har också undrat om det blir en tidning med ett par blad. Men såpass länge har jag varit med i skrivarbranscen att det inte ska vara några problem att fylla en 32-sidig tidning varje månad under året även om det bara har värmländsk anknytning. Det har också besannats i detta inledande skede. Helt överhopad med material har saker som helt enkelt måste med, fått ställas över till kommande nummer.

1977 var ett stort värmländskt motorår med framgångar både för aktiva och arrangörer. En liten del av det som händ återspeglas i detta nummer.
Artiklarna införda utan någon form av rakning.

Ingen ska tro att jag glömt varken svenska mästare eller andra succéer. Utrymmet hr bara inte räckt till. 1977 års händerlser kommer att finnas med åtminstone i ett par nummer av MiV.

Här kommer utlovad annan motorsport än rally och rallycross, och det kommer. Roadracing har redan nu utrymme och banracing för bilar är på gång. Känner någon speciellt varmt för karting, speedway och båtsport är ni välkomna att redogöra dessa grenar i ord och bild.

Stora förhoppningar finns om ett lika bra motorår 1978 både för de aktiva och vi som nöjer oss med att spela åskådarens roll.

Ingwar Axelsson

....................................................................................................................................................

Ur MiV nr 1 Januari 1978
Värmlandsklubbarnas rallytävlinar 1977 i sammandrag

Rallysäsongen 1977 har varit rik på tävlingar och enbart inom länsgränsen den bästa på många många år. Med några få undantag har tävlingarna präglats av deltävlingar i Värmländska Rallyserien, som sparkade igång sin andra upplaga direkt efter årsskiftet. Vinter månadeernas januari, frebruari och första veckan i mars när Finnskoga MK stod på tur och den tittills fina tävlingsvintern flöt bort på några dagar.

Samtidigt med vintern försvann också alla minirallyt. Klubbarna har fått känna på ett hårdare klimat vad det beträffar lån av vägar för dessa tävlingar, men privata och kommunala väghållare har ändå hjälp klubbarna med kortare vägstumpar som räckt till för rallyspecial A och ett par rallyspecial B. Tävlingar har i varje fall inte saknats även om längden blivit begränsad på säsongens barmarksdel.

Ett år rinner snabbt undan, men nändå kan det vara svårt att dra sig till minnes vad som hänt i början på en säsong. Här nedan följer ett sammandrag av den värmländska tävlingssäsongen i korta ordalag, men som ändå visar att det tävlats flitigt och där förarna haft många möjligheter till uppklassning, vilket också i mycket hög grad utnyttjats.

(alla tävlingar i tidningen kommer att laddas upp här lite då och då)

MK Ratten "Finnskogsvalsen" 8/1 1977
Första helgen i januari vet alla rallyåkare att kosan ska styras mot Torsby. Årsöppningen innehöll förutom VR-serien även FM för Västra BF. 125 tävlande kom till start för att åka de 23 milen som uppdelats på 12 specialmil.

Roger Wennerstrand, Glava fick en klar segermarginal och främst då i specialklassen där sekunderna drygades ut sedan ett antal åkare blivit hindrade av Alf-Göran Hagelin, som fått stopp mitt i vägen på den andra av sträckorna. Sven-Inge Neby ingick i den klanen men visade p återstoden av tävlingen att Roger nog fått sig en match om totalsegern. De fyra minuter det kom att handla om var nästan identisk med Nebys väntetid.

Standard A med Lars-Erik Walfridsson i spetsen bjöd därför Glava-föraren bäst a motstånd men segeravstånden kom ändå att stanna på 2,25.

En sträcka på 3,5 mil ändrade också en del i protokollet och hade inte Arne Walfridsson hamnat utanför vägbanan hade han förmodligen tagit hand om standard B-klassen. Nu blev det Bo Karlsson, Kils MK förunnat att vinna klassen med överlägsen marginal.

Roger Wennerstand, SMK Glava, vräkte sig fram snabbast bland snömassorna i Finnskogsvalsen och blev året 1977 dess första totalvinnare. Foto: Roland Thyberg


Kan dom inte ploga lite bredare i Torsby. Göran Haag, Forshaga har stora problem att ta sig fram med sin Chrysler.
Foto: Roland Thyberg
Ladda ner sidan i pdf (332 kb)

Till toppen på sidan
....................................................................................................................................................
Storfors MK "Storforsnatta" 15/1 1977
Storfors MK var egentligen den enda klubb som fick problem med vintern. In i det sista jobbade man med att ta upp vägar som inte varit plogade tidigare under vintern och fast man i ett sista desperat försök satte in distriktets största snöröjningsfordon låg den packade snön där den låg. Tävlingsdags blev man sålunda tvungna att stryka tre hela specialsträckor och hälften av en annan. Hade arrangören insett det omöjliga i snöröjningen i tid hade man säkerligen ordnat så att återstoden av banan kunnat köras två varv, men nu fick deltagarna hålla till godo med en förkortad bansträckning som ändå gav ett tillräckligt utslag.

Om Sven-Inge Neby och Alf-Göran Hagelin var otursförföljda i Torsby kom man igen desto bättre nu och ordnade dubbelseger före torsbyvinnaren Roger Wennerstrand. Den senare inledde starkt men var vid ett par tillfällen ute och synade i snökanterna och avhängdes från segerpositionen.

Krister Karlsson, Hagfors som åkt av och brutit i Torsby revanscherade sig med seger i Stanard A före Rune Åhlin.

En total femteplats gick till specialåkande föraren Kent Böe från Hällefors som vann standard B före A-förarna Kent-Eric Gustavsson, Årjäng och Keijo Savolainen, Björneborg, som sinsemellan jagade varandra i mål med en sekunds differens.

Krister Karlsson, Hagfors med sin ständige kartläsare Kaj Persson utmärkte sig med fina placeringar på försäsongen. I Storfors, från vilken bilden härär, blev det bara seger i standard A, men helgen efter fick samtliga deltagare stryka p foten i Nordmaksnatta. Foto: Roland Thyberg



Ladda ner sidan i pdf (206 kb)

Till toppen på sidan
....................................................................................................................................................
Årjängs MK "Nordmarksnatta" 22/1 1977
När Årjängs MK arrangerade sin del i VR-serien fick man konkurrens av Östgötarallyt. 101 förare plus 15-talet debutanter kom ändå till start och de fick sig till livs en trevlig minirallytävling i Nordmarken. Ett par åkare som brutit i Östergötland hann också med start i Årjäng och en av dem Roger Wennstrand. Trots att denne segrade i specialklassen räckte det ändå inte till någon totalseger då Hagforsaren Krister Karlsson visade sig klart snabbast med sin standard A-Volvo. Kristers seger var mycket övertygande om man även betänker att han förlorade cirka 20 sekunder i en snövall på den sjunde sträckan. För övrigt dubbelt standard A i toppen då Rune Åhlin halkade in på andraplatsen. Åhlin hade därmed öppnat serien med tre andraplaceringar i följd.

I standard B blev det norskt genom Lars Sundling i sin tvivelaktiga standard B-Honda. Av värmlandsgänget överraskade Lennart Skogh, Kil genom att komma tvåa och ta fullpoängaren i serien.

Från de lägre förarklasserna kan man lägga märke till hur Ove Olofsson, Eda tog sin tredje raka seger för året i C-förarnas standard B och att Mats Jonsson, Forshaga började visa sin styrka i B-special.


Ladda ner sidan i pdf (595 kb)

Till toppen på sidan
....................................................................................................................................................
Kils MK "Snösvängen" 29/1 1977
Kils MK såg till att rallyförarna inte fick vila en enda helg i januari. "Snösvängen" ingick också i Västras förbundsmästerskap och Göteborg d.o. Man fick också hela 167 startande och där de två senaste årens segrare i "Snösvängen" Jan-Erik Lundgren från hemmaklubben och Anders Kulläng, Team Westom var de stora favoriterna. Båda hade också möjlighet att köra till sig Bil f:a Lasse Jönssons poängpris för alltid och därför satsades det extra hårt från dessa redan från starten. Tävlingen verkade också gå Kullängs väg. När mer än hälften av de 10 specialsträckorna körts ledde han med 18 sekunder. Ledningssekunderna försvann emellertid och Lundgren i sin gamla men fint iordninggjorda fabriks V4 tog över kommandot och ökade på försprånget i mål till 62 sekunder över Anders. Den sistnämnda fick nöja sig med att vinna standard A, sedan han haft problem med bilen.
Medan Tomas Tärne, Säffle MC tagit paus i en snödriva under Kils "Snösvängen" smyger klubbkompisen Stig-Arne Nilsson förbi. Foto: Roland Thyberg

Keijo Savolainen, Björneborg var relativt ohotad i standard B och från de lägre förarklasserna var Mats Jonsson, Forshaga den överlägset tongivande med en fin totalplacering.

Toppåkarna Alf Göran Hagelin och Roger Wennerstrand rullade med sina bilar och fick bryta. Vad det beträffar Roger var det första kullerbyttan någonsin



Till toppen på sidan
....................................................................................................................................................
SMK Karlskoga "Nobelsvängen" 19/2 1977
Serietävlarna fick ett välbehövligt uppehåll tills det blev dags för femte omgången i Karlskoga. SMK som var nya deltagare i VR-serien för året samordnade sitt arrangemang med T-klubbars. Tävlingsdags pågick ett rejält oväder och fast vägarna plogades om strax före start kom blötsnön i så rikliga mängder att underlaget blev mycket sörjigt och sikten var lika med noll.

De tävlande var i stora drag jämt fördelade mellan de olika serierna och helt broderligt delade man också upp sig på lika positioner vad beträffar de främre och viktigare placeringarna. Två förare utgick med totalsegern, Sven-Inge Neby, MK Ratten som vann specialklassen hade åkt exakt lika med standard A-vinnaren Sören Hellqvist från Hällefors.

Och när resultaten sammanräknats från standard B visade det sig att Keijo Savolainen, inte förmått köra ifrån Mats Danielsson, Nora som åkt exakt lika fort på de fem specialsträckorna. Tätduon i standard B delade också femteplatsen totalt. Morgan Carlsson, Filipstad och Sten Wennerstrand, Glava var de enda som lyckades klämma sig emellan vinnarparet och Saab-förarna från standardklassen.

Till toppen på sidan

....................................................................................................................................................
MK Team Westom "Arvikanatta" 26/2 1977
När team Westom kom igen med Arvikanatta var det för många av deltagarna en ny bekantskap. 1973 låg närmast i tiden innan årets tävling. Sex specialsträckor hade man att bjuda de tävlande på, som kom i ett antal av drygt 160. Sten Wennerstrand, Glava som åkt jämnt och mycket fort hela vintern fick nu sin välförtjänta fullträff sedan bl.a. filipstadsåkarna Morgan Carlsson och Alf-Göran Hagelin kommit utanför resultatlistan. Hagelin hamnade i ett broräcke medan Morgan tog maxtid redan på den andra sträckan.

Keijo Savolainen måste ha haft ett hårt tryck på gaspedalen i sin standard-Saab. En total fjärdeplats och blott sex sekunder från standard A-vinnaren Krister Karlsson, talar för det. Den som orkade bjuda Sten Wennerstrand främsta motståndet var ändå Lars-Ove Olsson Forshaga.

Flera hemmaförare deltog i tävlingen men Stefan Nyberg var ensam om att ta klassvinst. Däremot radade man upp ett antal andraplaceringar.

Arvikanatta innehöll också norska inslag och där visade John Unnerud att det ännu finns takter kvar för att hänga med i de främre träffarna.

Till toppen på sidan

Snödrivorna såg relativt likadana ut under vintern, men i det här vägbytet handlar det om Arvikanatta och Opeln körs av Lars-Anders Granberg, Hagfors. Foto: Ebbe Johansson
...................................................................................................................................................
Likenäs MK "Dalbyrundan" 5/3 1977
Vintern visade inge ansatser på att avta när motorklubben i Likenäs arrangerade minirally första lördagen i mars. Flera av länets förare hade också ställt kosan till Nora/Kopparberg där VFM-tävling avverkades. Dessa hade nog hoppats på en tävling två veckor senare i Finnskoga. Men dmed Dalbyrundan var det färdigåkt för den avdelningen av vintersäsongen visade det sig senare.

Dalbyrundan blev en dramatisk sekundhistoria där favoriten Sven-Inge Neby kom undan med segern i behåll, även om de handlade om det minsta möjliga - 1 sekund!

Det var Trysils Jens Sögaard som ända in till sista sträckan hade en betryckande ledning, när han i en svårforcerad backe på sista sträckan fastnade i de 30-talet sekunder som erfordrades för att Neby skulle ta sig förbi. En bit efter på tredjeplatsen var det ännu jämnare när Arnold Eriksson, Storfors och Rune Åhlin använt samme tid. Båda blev tvåa i sina respektive klasser. Standard A-bilarna hängde således bra med, trots att tävlingen betecknades som mycket snabb.

I frånvara av segerrike Keijo Savolainen tog Lars Asker, Kils MK, hand om standard B där fjolårssegraren i klassen, Lasse Enoksson inte orkade få upp det nödvändiga tempot på Saab Sporten, men som ändå tog en tredjeplats i klassen efter Gunnar Henrikssons saab av betydligt nyare årgång.

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Succé för nya rallycrosscupen
En svensk-norsk idé fick fritt utlopp under året när fyra deltävlingar avgjordes i rallycrosscupen för svenskar och norrmän. Dramatiken som utspelades i de två tävlingarna på Höljesbanan sitter säkert fast på näthinnan och speciellt den första avdelningen som kördes i den värsta värmen i mannaminne var bland det intensivaste jag skådat på en rallycrossbana.

Den store "boven" Håkan Broberg med sin vassa BMW stötte på allt och alla och möjligen var det tur att han aldrig återkom till andra tävlingen i Höljes eller finalen i Eidsvoll. Hatet lyste i alla norrmäns ögon och även en del av svenskarna som fått smaka på Götene-förarens beska medicin hade svårt att förstå hans aggressivitet.

Nordnoske Martin Schanche var heller ingen duvunge med törnar åt höger och vänster. I andra tävlingen på Höljesbanan visade han sig dock från en annan sida och bjöd på skön uppvisning. Vann samtliga tre kvalsheat och fick utkämpa en spännande final med stilåkaren framför alla - Bror Danielsson.

Om bror varit lite elak och stött på Schanche i Sista kurvan före mål hade nog en ny finalvinst varit nära till hands. Bror var nämligen populär A-finalssegrare i första Höljestävlingen och hade bara finalerna varit det allena gällande i den här cupen då vet val katten om inte Bror stått som slutsegrare här också. Men det var i kvalheaten det räknades poäng och i topp ståtade så småningom nämnde Schanche med Roger Johansson på andra plats före Bror.

1978 tar man nya tag och ett stort huvudbry för arrangören Finnskoga MK blir hur man ska få fram de svenska förarna. Det är inte bara att det saknas intressenter från förarhåll utan problemet ligger på helt motsatt håll. På förslag finns att de fem första svenskarna i 77-års cup ska vara direktkvalificerade och den resterande bunten får kvala. Kanske det vankas en speciell uttagningscross vad det lider. Ja på något sätt måste det lösas utan att någon skall trampas på tårna och känna sig förbigången. En kam man mot man kanske trots allt är enda lösningen.

Bror Danielsson sågs ofta anföra heaten på Höljesbanan. Närmast i jakten är Ulf Karlsson, Team Westom som i sin tur håller sin norrman bakom sig.
Foto: Rolf Hedström.


Inbjudningsheat för bilar ur Volvo Rallycrosscup tillhörde de mer succegivande inslagen vid tävlingarna i Höljes. Volvo-åkarna körde så bilflisorna yrde om dem. Vi ser fram mot årets stora Volvo-final på Westombanan i höst.
Foto: Roland Thyberg

Dramatik in till sista metern i Finnskogas andra rallycross. Med nöd och näppe håller Martin Schanche undan för en anstormande Bror Danielsson. Schanche med Escorten vann så småningom hela cupen med Bror några poäng efter på tredjeplatsen. Foto: Rolf Hedström

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Per Eklund värmlandsbäst i RAC
Som vanligt, frestas man skriva, var det klar Värmlands-dominans i det engelska "RAC-Rallyt" som avslutade Rally-VM 1977. Inte mindre än åtta av de 19 startande svenska ekipagen utgjordes av värmlänningar.

För att dra ekipagen i startnummerordning var det Per Eklund i en Saab 99 med 225 hk, Per-inge Walfridsson i en Toyota Celica på 240 hk, Bror Danielsson i en Opel Kadett GTE med crossflow-motor på 200 hk, Anders Kulläng med en likadan bil fast med en vanlig grupp -motor på cirka 180 hk. Den siste i raden värmländska fabriksförare var Lars Carlsson, Karlstadsbon som numera har Holland som hemvist. Lars kom med en fabriksbil Opel, en GTE trimmad till Grupp 1. Denna motor var inte
i allra bästa ordning och gav säkert inte mer än 120 hk. Den tappra privatåkartrion bestod av

Anders Kulläng/Bruno Berglund, Team Westom resp Kils MK, tog sin tyska grupp 2-Opel till säker seger i klassen trots att bilen fick dras för handkraft en lång bit på en specialsträcka. Foto: Claes Uddgren

Sören Nilsson, Kils MK, såg sammanbiten och samlad ut inför starten i RAC-rallyt. Men det hjälpte inte den här gången.
Foto: Claes Uddgren
Sören Nilsson i sin nya grupp 1-GTE, Lasse Jönsson med en 3-liters Porsche Carrerra samt förre Honda-åkaren Kjell Melin, som nu kom med en alldeles ny VW Golf GTI som var anmäld i grupp 1. Av andra tappra oktett kom så småningom hälften i mål efter 5 dagars intensivt tävlande. Den drygt 300 mil långa banan innehöll inte mindre än 69 specialsträckor, av vilka ett tiotal kördes på ren asfalt. Rallyt startade i London, hade två etappuppehåll samt mål i York i norra England.

Vi har forskat i lite vad som hände de tappra 8. Bäst klarade sig Per Eklund, vilken dock punkterade redan på SS4. Det kostade honom bara en halvminut, men vad värre var, en sämre startplacering efter den första dagens etapp. Det "riktiga" rally startade andra dagen och då startade man i den ordning man var placerad efter just SS4.
Pers otur höll i sig på andra dagens första sträcka, SS11, där ett framhjul brast. Eftersom varken Per eller Stig Blomqvist har med sig reservhjul på de kortare sträckorna för viktsparandets skull, fick Per och co-driver Björn Cederberg stanna och skifta framhjulet mot ett av de bakre, varpå man linkade i mål på sträckan. Detta äventyr kostade 3,5 minut och ett ännu sämre utgångsläge. Men under den första nattetappen var Per i högform och åkte faktiskt bättre än sin stallkamrat hos Saab. Undan för undan avancerade Per utan större äventyr fram till den 5:e och sista dagen. Vid det laget hade den svarta Saab 99:an avancerat ända upp till 7:e plats och hade dessutom sjätteplacerade finnen Kyösti Hämälainen inom räckhåll.

Mer otur
När 6SS återstod, skiljde endast 20 sekunder dem åt. Men på SS64 hade per otur igen. Ett bakhjul slog i en timmerstock som låg i vägkanten, och innan någon hann göra något, slog bilen runt och hamnade i en jordvall bakom en timmerhög. Cederberg blev så rädd att han boxade ut vindrutan. Men välvilliga åskådare fans till hands och de bar snart upp Saaben på vägen igen. Märkligt nog var ekipaget igång inom 2 minuter och kunde omplåstrad ta upp jakten. Nu hade Per rasat till 10:e plats bakom Bror Danielsson, som var utan koppling och därför var ett lätt byte.

Per Eklund blev alltså nia till sist och Bror tia. För att då övergå till Bror, så dök hans största problem upp redan efter besiktningen. Man upptäckte då att motorn var kaputt. Ett foder hade släppt och vatten hade strömmat in överallt. Som tur var, var Opeln av engelsk härkomst och en ny motor fanns i stallets garage, 25 mil norr om London. Det blev till att skicka iväg en löpare och hämta den nya motorn, montera in den över natten och på något egendomligt sätt få till stånd en ny besiktning av bilen. Sedan detta gjorts fungerade motorn klanderfritt under hela rallyt. Bror var dock inte helt nöjd med väghållningen och i halvtid höjde man bilen något, varpå GTE:n blev mer lättkörd. Sjätteplats låg faktiskt inom räckhåll när kopplingen rasade. Då endast en dagetapp återstod, fick Bror växla utan att koppla och förlorade därmed både tid och placeringar.

Pi Walfridsson hade denna gång anförtrotts en av Toyotas tre fabriksbilar - de andra kördes av Hannu Mikkola och fransmannen Jean-Luc Therier. Tråkigt nog kom inte Pi alls överens med bilen, trots att den gick som tåget. Men medan Therier åkte av vägen och hamnade nedanför en brant slänt, gjorde inte Per-inge några misstag och kunde till slut bärga 14:e plats totalt.

Skjortan av för Walter
Anders Kulläng åkte, alltså enligt fabrikens order i grupp 2, där hans främste motståndare var hans egen stallkamrat Walter Röhrl. Men när väl asfaltssträckorna var avslutade åkte Anders skjortan av Walter, vilket måste ha varit en smula förargligt för tysken som just skrivit under ett fett kontrakt för Fiat 1978.

Fram till SS14 stämde allt för Kulläng, men här brast en liten bromsslang inne i motorrummet och utan broms fick Anders slå av på takten. Det kostade honom 3,5 minut. I fortsättningen gick det bättre och efter andra etappen hade han avancerat fram till 11:e plats strax bakom Bror Danielsson. Walter Röhrl försvann i slutet av denna etapp, sedan han krökt en ventil vid övervarvning i ett hopp - han låg då fem minuter efter Anders.

När endast 400 meter återstod att köra av SS41 tvärstannade Kullängs Kadett. Ett litet hjälprör till kardanen hade gått av. Med åskådares hjälp sköt man bilen över mållinjen. Då det var uppför en bit, tog äventyret 7,5 minut. Via bilens kommunikationsradio hade man fått servicen att ta sig till sträckmålet, men det tog en del tid innan rätt reservdel hade kommit till servicestället och det såg i det längsta ut som om Anders skulle hamna utanför respittiden. Men det klarade sig med en del transportprickar. Under sista natten gick allt bra och därmed kunder Anders avancera fram till 15:e plats strax bakom Pi Walfridson.

Lars Carlsson blev tyvärr inte så gammal i rallyt. Trots sin slöa motor var han snabbaste grupp 1-åkare på SS1 och låg sedan och kämpade om andra plats i två dagar innan han blev offer för en ouppmärksam privatbilist som bröt sig ur en bilkö vilken Lars var i full färd med att passera. Trots att krocken blev våldsam blev ingen människa skadad, men fortsatt tävlande var otänkbart.
Överraskande snabb var Lasse Jönsson, som ju inte tävlar mer än ett par tre ånger om året. Första etappen gick åt att få bort rattrosten. Vid omstarten låg Lasse 34:a o 180 mannafältet före bland annat Triumphs senaste tillskott, finnen Marku Saariskto samt hela det hårdfriskande grupp 1-gänget.

Det hela verkade gå vägen för Lasse fram till SS24, där han råkade ut för en punktering. Efter hjulbyte ville dock inte Porschen starta. Det visade sig vara insprutningspumpen som valt detta tillfälle att upphöra med sina tjänster. Exit Jönson.

Sören Nilssons friskade som vanligt hårt med sin Opel På SS5, racerbanan Donington var han ute och balanserade på två hjul i halmbalarna men redde upp problemet och gid ut som 56:e

Engelska Opel hade satsat på Bror Danielsson, Årjängs MK, som vid sin sida hade engelsmannen Mike Board. Hade kopplingen stått pall hela rallyt hade nog plceringen blivit bättre. Foto: Claes Uddgren.
ekipage på andra etappen. I grupp 1 låg Sören delad 8:a med Chryslers fabriksåkare Will Sparrow. Redan andra kvällen på SS17 exploderade kopplingen som var helt standard och inte klarade de större däcken på asfaltsbitarna.

Prick 19 sträckor klarade Kjell Melin. När han gick i mål på den aktuella sträckan sprang funktionärerna till skogs för bakvagnen stod i lågor. Det var bakbromsarna som brann upp och därmed var Kjells Golf-debut till ända. Han hade så dags avancerat till 10:e plats i grupp1. Att Björn Waldegård vann hela rallyt före Hannu Mikkola och en bunt Fordar är inte mycket att orda om, det är redan inskrivet i historieböckerna när detta läses.
Text: Claes Uddgren

Till toppen på sidan
Hemmavinst för Mats Andersson
Hagfors MK som inte ämnat ha debutanter i sin Uddeholmsrunda gjorde en separat tävling för dessa fram på senhösten. Samtidigt inbjöd man klubbens egna förare i ädel kamp göra upp om de snabbaste tiderna.

Mats Andersson som inte varit i farten så mycket under året med sin gröna V4:a hade inga större problem att åka ifrån de övriga 13 från klubben som ställde upp. Jämnare var det om andra- och tredjeplatserna. 13 sekunder efter Mats var B-föraren Lennart Aronsson och bara en sekund sämre var Kurt Eriksson från A-klassen och C-föraren Peter Henriksson som noterade samma tid. Förutom de licencierade från Hagforsklubben infann sig också 20 debutanter.

A-förare B-förare C-förare
1. Mats Andersson, 232
2. Kurt Eriksson, 246
3. Lars-Anders Granberg, 250
4. Christer Axelsson, 451
1. Lennart Aronsson, 245
2. Bertil Grosch, 260
3. Ottar Törnqvist, 459
4. Kjell Söderberg, 803
1. Peter Henriksson, 246
2. Lennart Bengtsson, 251
3. Rune Rådh, 258
4. Håkan Grosch, 270
5. Leif ANdreasson, 445
6. Kenneth Jonsson, 450

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Team Uddeholm för Hagforsförare
Tre Hagforsförare med kartläsare kommer från årsskiftet att gå samman i ett team. Namnet på det nya laget blir "Team Uddeholm". Visst reklamstöd kommer att erhållas från Uddeholms AB.

Följande åkare med kartläsare ingår:
Klass Std A Volvo 142 GL:
Krister Karslson - Kaj Persson
Klass special Saab V4:
Mats Andersson - Sune Elofsson
Klass special Saab V4:
Mats Andersson - Sune Elofsson
Klass special Saab V4:
Svante Persson - Lars-Erik Persson.

Deras program kommer att bestå av SM-tävlingar, Svenska Rallyt, EM-tävlingen

Team Uddeholm frv. Kaj Persson, Lars-Erik Persson, Svante Persson, Mats Andersson, Sune Elofsson och Krister Karlsson. Foto: Roland Thyberg.

Sydsvenska samt Värmländska Rallyserien. Planer finns också att tävla i rallycross. Mats Andersson har en Saab V4 rallycrossbil och avser att ställa upp i Svensknorska Rallycrosscupen. Svante Persson och Krister Karlsson kommer att åka tävlingar modell Karlskoga Rallycross med grupp 2-bilar.

Krister Karlsson kommer eventuellt att gå över till specialklassen. Mats och Svante har för närvarande sina motorer för trimning hos trimningsspecialisten Ström i Trollhättan. Svante har en extra kaross iordningställd. Allt är således väl föreberett för en flygande start för Team Uddeholm under 1978.

Till toppen på sidan

...................................................................................................................................................

Förbundsmästerkskapen i Västra BF 1977
Västras Förbundsmästerskap har i vanlig ordning genomförts i diciplinerna minirally, rallyspecial, bilorientering, karting samt miniracing. I den sistnämnda grenen har vi värmlänningar inget att hämta men i övrigt ser tabellerna riktigt prydliga ut på sina håll. Förbundsmästerskapstävlingar i minirally har stått på MK Ratten och Kils MK.s program och kompletterande klubbar har varit Vara MK och MK Kopparberg/Nora MK. Någon femte deltävling fick man märkligt nog inte fram och samtliga avgjordes på vinterhalvåret. De som tävlade om FM-poäng i rallyspecial fick tävla i Fägre, Stenungsund, Falköping, Alingsås och Vänersborg. Bilorienterarna klarade av sitt program i Skövde och Hällefors SM-deltävling. Västras kvalificeringstävlingar för rallycross-SM i Götene och Karlskoga gällde deras FM-tecken. I karting har Munkfors MC-arrangerat en av de två tävlingarna i klass A.

Som framgår av nedanstående tabeller har värmlänningarna varit framstående med segrar både för Lars-Erik Walfridson och Keijo Savolainen i minirally. Enligt min mening borde Roger Wennerstrand ha toppat specialtabellen. Hur var det egentligen, blev Hans Gustavsson, Teknis rapporterad för sin start i Torsby. Han kom ju direkt från ett genomfört Bergslagsrally och hopade på Finnskogsvalsen. De sex poäng han tog där var precis den marginal han behövde för att klara Roger. Nu missade Roger den förstaplaceringen, men vad värre var - Roger gick miste om de 3000 kronor som Volvo utlovat i början på året till alla Volvo-åkare som vunnit förbundsmästerksap.

Nu tog Roger visserligen hem specialklassen i rallyspecial, men det kunde hav varit det dubbla. Åt Keijo Savolainen, Björneborg fanns inget att göra då han åkte hem serien med full pott. Men är dessa listor helt officiella skulle nog också Bo Karlsson varit tvåa. Med all säkerhet är det samme Bo som befinner sig på 11:e plats och lägger man till de 11 poäng till de tidigare 29 räcker det för att passera Fägres Bengt Lindqvist i standard B.

I kartingen lägger man märke till hur Munkfors många aktiva börjar breda ut sig. Enda flickan vi kunnat hitta, Carina Gustavsson hör hemma i munkfors och har placerat sig som åtta både i klass a och G. Men var har Storfors kartare tagit vägen?




Till toppen på sidan

...................................................................................................................................................

Jarmo Saks C-trea i "Sista Möjligheten"
Några Värmlands-förare valde minirallyt "Sista Möjligheten" i Lindesberg som sista möjlighet för uppklassning innan året var till ända. Över de sju specialsträckorna hade en roadbook upprättats av Bruno Berglund som är bosatt i Lindesberg mellan tävlingsvarven.

Tidsmässigt lyckades C-föraren Jarmo Saks, SMK Karlskoga, bäst av värmlandsförarna och tog en tredjeplats i specialklassen.

Det var ont om värmländska A-förare och Kenneth Lindgren, SMK Karlskoga i en Volvo 142 var enda startande.

Tävlingen blev en stor triumf för SMK Örebros Gunnar Pettersson som hade 1.11 tillgodo på Folke Egefalk, Nora. Thord Svensson, Christinehamn var en av de startande i C std A., men han gav upp efter näst sista sträckan. Dessförinnan hade han dock inkasserat ett sträckpris på SS4. Bäste C-förare i std A skulle få en sats varselljus. Det var ju i alla fall ett litet plåster på såret eftersom han tvingades bryta.

Magnus Wesström, Forshaga, som tänkt ta sina sista två poäng till B-förare hamnade i ett träd med sin Saab.




Till toppen på sidan

...................................................................................................................................................
Sven-Inge Neby Volvo-Cup-tvåa tog poäng i samtliga deltävlingar
Sven-Inge Neby och Lars-Erik Walfridsson, MK Ratten, var de enda värmlänningarna som gick in riktigt hårt för Volvo Rallycrosscup. Tormod Fjeld, Finnskoga MK dök upp i ett par arrangemang med sin Amazon men hade aldrig lyckan med sig i de tuffa kvalomgångarna.

1977 blev det för första gången riktiga tävlingar och flera deltagare kunde plockas in. Sven-Inge Neby genomförde hela seriens sex tävlingar med att ta poäng i alla. Det innebar att han fanns med i endera A- och B-final vid samtliga tillfällen. Det gav förstås också Neby fin utdelning, när han slutade som totaltvåa i hela cupen.

Lars-Erik var annars den av de två


Här är du illa klämd Lars-Erik. Torsby Volvon får sina tryckar av Kjell-Åke Hellqvist t.v. och Göran "Krax" Jansson i den femte deltävlingen på Kungsängsbanan i Norrköping. Foto: Rolf Hedström

Torsbyförarna som öppnade serien bäst, blev sist i A-fial på Sturup med Neby hade samma placering i B-final.

Neby tog sedan revansch när cupen hamnade på Kinnekulle, då var han trea i A-finalen efter Åke Rådström, Stockholm och Max Jensen, Nora. Lars-Erik blev utan.

I nästa tävlingsomgången gästade man Motala och där var Lars-Erik nära att köra till sig segern. Den annars omutlige Rådström hade missat starten och Lars-Erik stack med sin turbo-Volvo. Men "Rådis" jagade ikapp och blev först över mållinjen igen. Neby gjorde vid ett tillfälle en attack på Stockholmaren, men hamnade till slut i en däcktrave efter en lång balansakt på två hjul. Efter den uppgörelsen i Motala låg Lars-Erik trea och Sven-Inge Fyra i Volvo-cupen.

Fjärde omgången kördes i Hallstavik och där var Sven-Inge dagens man i flera bemärkelser. Först vann han alla sina tre kvalheat och hade den sammanlagt bästa tiden i A-final. Finalen gick också helt Nebys väg och noterades för sin enda seger i cupen. Sven-Inge tog därmed steget till andraplatsen i cupen, medan Lars-Erik som blev lottlös i Hallstavik rasade till femteplatsen.

Dessa positioner hölls också genom femte omgången i tabellen. Tävlingen som då avgjordes i Norrköping låg Lars-Erik sist i B-final och Sven-Inge som klarat sig till A-final blev också han jumbo där. Sven-Erik Andersson, MSK Kvarnvingarna vann och det förde honom plötsligt förbi Neby när det blev dags för finaltävlingen i Hedemora.

Hedemora-banan hade genom regn förvandlats till en hal leråker. Neby var ouppnåelig på sin tredjeplats och den andra låg inom räckhåll. Det löste sig genom att Sven-Erik Andersson missade starten i någon av finalerna och Neby fick plats i B-final tack vare att en inkvalad konkurrent inte kunde komma till start. Det är till att ha tur ibland. Lars-Erik kom ingen vart i leran, jo han kanade ner till nionde plats i sluttabellen.

Lars-Erik ligger i hårt för att den kommande säsongen, då han ska ratta en Volvo 343 som han och Neby ställer i ordning.

Sven-Inge kanske överhuvudtaget inte kan köra cupen 1978. Han har ju under den gångna säsongen delat bil med Per-Arne Persson och det är hans tur 1978.

Annars kan Värmland se fram mot grand finale i den här cupen då Westom-banan i Arvika blir skådeplats för detta intressanta arrangemang. Ren final i Arvika, dit de inkvalade startar från noll, oavsett utgången av tidigare tävlingar som ingår i cupen 1978

Till toppen på sidan

...................................................................................................................................................
Seriemästare standard A -77
Rune Åhlin, Team Westom och 40 fyllda i november kammade till sist hem seriesegern i standard A efter en enorm poängjakt med Krister Karlsson från Hagfors som hade segern från året innan att försvara. Rune var smart, när tävling nr 16 avgjordes i Hagfors och Krister tvingades stå över tog Rune den chans han hade och knep den betydelsefulla 50-poängaren som innebar serievinst och samtidigt gjorde sista tävlingen i Forshaga en vecka senare betydelselös.
- "Med det startnummer jag fick i Forshaga hade jag inte med bästa vilja i världen orkat ge Krister en match" sa Rune efter det han blivit minutslagen av Krister Karlsson i sista omgången.

Fadern, Sonen och den vinstgivande Opeln. Rune och Herry Åhlin, Team Westom, det mest framstående paret i 1977 års standard A-klas.
Foto: Ebbe Johansson
Rune som oftast setts med sonen Jerry på co-driverstolen har varit en tävlingsflitig man säsongen -77. Inte nog med att ha kuskat runt i seriens 17 tävlingar. Med jämna mellanrum har han prackats på Ulf Sundbergs Chrysler som han styrt till den ena framgången efter den andra. Tävlingar både lördag-söndag och vid ett par tillfällen två tävlingar samma dag tillhörde den naturliga rutinen ett slag. 33 tävlingar säger en del om att han haft det snärjigt under året.

Det mesta har också gått problemfritt fast en för honom ovanlig incident inträffade i Trollhättans minirally Strömkarlen, när han på sista sträckan la sin vinstrika Opel GTE på sidan. Kanske var det sviter därav som fick bränsleinsprutningen att ge upp i inledningen av Solsnatta två veckor senare. Så vitt jag mins enda gången han agerat åskådare under 1977.

MK Team Westom har Rune Åhlin att tacka för mycket genom året seger för klubblag. Rune har varit den säkra ettan i Westomklubben.

I Torsby, Årjäng och Kil startar han den nya tävlingssäsongen i Chryslern. Återfinns alltså i specialklassen till en början av serien, låter den egna Opeln vila till Svenska Rallyt. Och längre än så är inte hans program inrutat. Bidar alltså tiden och utvecklingen av säsongstarten, som kan bli nog så lyckosam för den rutinerade Westom-föraren.
Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
90 debutanter i Kils klubbmästerskap
När Kils MK arrangerade sitt klubbmästerskap fredagarna den 4:e, 11:e och 18:e november var man nära att ta sig vatten över huvudet. Första kvällen blev man helt överrumplade när drygt 100 ekipage anmälde sig till start. Naturligtvis blev det förvirring i organisa-tionen och tävlingen drog ut på tiden, men påföljande fredagskvällar var man väl förberedde när startantalet i det närmaste höll sig konstant.

90 förare med debutantlicens deltog i någon av de tre omgångarna där två olika specialsträckor och -prov stod på programmet varje kväll. Drygt 40 av debutanterna genomförde alla tre tävlingarna.

Kils egna förare gjorde samtidigt upp om klubbmäster-skapet i samtliga förar- och bilklasser. Två av tävlingarna fick deltagarna tillgodoräkna sig. Kjell Melin såg till att han blev klubbmästare i specialklassen redan efter två omgångar, till den tredje hade han rest till RAC-rallyt med sin fina Golf GTI. Jan-Åke Karlsson vann samtliga tre tävlingar i standard A, vilken bedrift också bestods C-förarna Göran Karlsson i standard B och Göran Fredriksson i Special.


Jan-Åke Karlsson hade brått under klubbtävlingarna som Kils MK arrangerade. Klubbmästare i standard A efter tre segrar.
Foto: Leif Forsman.

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Börje vann Fjugestas Luciasväng
SMK Karlskogas rallyförare hade inget svårare val när det gällde att välja tävling den 12 dec. Alternativet var Forshaga, men Fjugesta ligger trots all närmare och dit begav sig Karlskogingarna.

Sex specialsträckor skulle genomköras och favorit till segern var SMK Örebros stand in för Stig Blomqvist, Gunnar Pettersson.

Nämnde Gunnar hade däremot alldeles för brått på första sträckan och ställde av Saaben i snön. I 13 minuter skottade man innan bilen var loss och då hjälpte det inte att han vann både SS 2, 3, 4 och 6.

Nej Karlskogas Börje Nilsson som fått nytt "skal" till sin Volvo efter den vådliga vurpan i Gelleråsens rallycross för vanliga rallybilar, hade hela tävlingen i sin hand och tog totalsegern sex sekunder före Per-Olov Almqvist, Teknis MC. Men då hade Börje varit av lite lätt på sista sträckon och sumpat 20-talet sekunder. C-föraren Carl-Axel Gustavsson i en Ascona hemförde också en klasseger till karlskogaklubben på sin jämnhet. Carl Axel var i topp på två av specialsträckorna. Missen som Börje råkade ut för på SS6 kostade också SMK lagsegern. Nu ska förstås inte allt skyllas på Börje, som gjorde vad som ankom på honom, någon annan kunde ju lika gärna ha pressat sig de två sekunder eller rättare sagt tre som fattades för att gå förbi Teknis MC. Björne Nilsson var också bäste Volvo-åkare på SS2 och det inbringade honom ett sträckpris.



Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Seriemästare standard B -77
Årets standard B-suverän var Keijo Savolainen, Björneborgs MK. Seriens tre sista minirallyn behövda han inte ens ägna en tanke åt och när han ställde upp i CMK:s RSA på Gelleråsen var seriesegern redan i hamn. Keijo svarade själv för sju delsegrar och extra fin hjälp fick han av sina konkurrenter som slog varandra huller om buller. Inte förrän i sista omgången kunde Lennart Nilsson, Kil, bli den ende i standard B-klassen som tog fler än en seger.

Savolainen som hela tiden haft grannklubbens Peter Anderzohn på högerstolen stack dessutom emellan med Västras Förbundsmästerksap i minirally och vann detta på maximala 45 poäng.

Ordförande i Björeborgs MK, Keijo Savolainen och sekreteraren i Christinehamns MK, Peter Anderzohn har under 1977 samarbetat till serieseger i Standard B, med Kejo som förare och Peter som pådrivare

Keijo som åkte hela vinterdelen i en Saab V4 sålde märligt nog den vinstgivande bilen. Men det är helt i sin ordning när det gäller bilhandlare Savolainen. Det är många rallyfordon som gått genom hans händer de senaste åren. och den förmåga han besitter att alltid få fram konkurrenskraftiga bilar gör sig alltid påmind i många sammanhang.

Innan seriens barmarksomgång startade var Keijo i kontakt med hundkojespecialisten Dalhems Bilservice i Vessigebro som genast ställde upp med en Austin 1275. Lite halvproffsigt fick alltså Keijo köra de många rallyspecialerna, vilket han också klarade på ett förtjänstfullt sätt, med flera segrar i den lilla bilen. Ett kort mellanspel i en Saab blev det på nytt under sommaren då han kom över en gammal Blomqvistare från Trollhättan. Special-Saaben styrde han elegant till seger i Lindesbergs Augustimånen. Spekulanterna blev till slut för envisa så bilen gjorde han sig av med strax efteråt.

Inför den nya säsongen står han åter i valet och kvalet när det gäller bilval. Dalhems ser gärna att han sprider mer framgång med "Hunnburn" som han själv kallar minibilen, men har samtidigt garderat sig med en V4:a som han snokat upp i Ljusdal och som han själv varit ägare till - dock inte i tävlingsbruk. SM-poängen plockade han hem under året för att blir andraseedad och tänker ge sig med i SM-delen för rallybilarna. men vilken bil han väljer för SM respektive serietävlingar är stora problem han brottas med i starten -78.

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Seriemästare special -77
Sven-Inge Neby. Det namnet börjar bli slitet efter otaliga framgångar och segrar under 1977. Ingen annan har behövt släpa med sig hem så många totalvinster till boningen i Ekshärad som just Nebys grabb. Följdriktigt kom också topplatsen i rallyseriens specialklass. Efter sju starter och lika många segrar var det egentligen aldrig någon tvekan. Konkurrenterna hade för länge sedan gett upp hoppet och inriktade sig på så hedersamma placeringar som möjligt i Nebys närhet.

Frågan var bara om han skulle hinna fullfölja
de tio nödvändiga tävlingarna innan serien
tog slut. Det var långt ifrån avgjort när serien närmade sig the end, men så kom den förlösande fullpoängen i Hagfors och av bara farten knep han andraplatsen i Forshagas finaltävling.

Anledningen till hans balansgång med följande

Mästaren i specialklassen och den städigt favorittyngde Sven-Inge Neby, MK Ratten har oftast haft Lars Bäckman som kartläsare, men på bilden skymtar en annan framstående serietävlare, Gunnar Henriksson från samma klubb som var tvåa totalt i standard B.
nervpåfrestning ligger i hans enorma aktiviteter på alla områden. Rallytävlingar ser han egentligen som en bisak, Sven-Inge har tusen järn i elden. Och ska det inte skruvas och byggas bilar åt Pi Walfridson, så handlar det om rallycross, trimning och justering av alla de slag åt många kompisars tävlingsfordon. Frågan är väl om inte Neby har ett finger med i spelet i varenda Volvo som rullar i Klarälvdalen med vida omnejder. Och till råga på allt har han gjort comeback som ishockeyspelare efter ett par års uppehåll. Neby svek inte när hemortens hockeylag ställde upp i seriesystemet och behövde en robust och säker kämpe i sitt lag. Men hur orkar han? Han är ju trots allt bara människa!

Vi får nog också se skymten av Sven-Inge på en och annan tävling under 1978 även om han så att säga tar en dag i taget. Svenska Rallyt vet vi åtminstone att han har svårt att hålla sig ifrån, inte minst efter den stronga insatsen i senaste rallyt. Om "Svenska" gått någon annanstans än i Värmland hade han aldrig reflekterat över den tävlingen.

Det är underligt egentligen. omkostnader och succén vore given. Fast, skulle Sven-Inge nappa på ett liknande anbud månntro? Ingen tycks vara mer nöjd med tillvaron än den kolugne och trygge ekshäringen.

Till toppen på sidan
...................................................................................................................................................
Per Eklund värmlandsbäst i RAC
Som vanligt, frestas man skriva, var det klar Värmlands-dominans i det engelska "RAC-Rallyt" som avslutade Rally-VM 1977. Inte mindre än åtta av de 19 startande svenska ekipagen utgjordes av värmlänningar.

För att dra ekipagen i startnummerordning var det Per Eklund i en Saab 99 med 225 hk, Per-inge Walfridsson i en Toyota Celica på 240 hk, Bror Danielsson i en Opel Kadett GTE med crossflow-motor på 200 hk, Anders Kulläng med en likadan bil fast med en vanlig grupp -motor på cirka 180 hk. Den siste i raden värmländska fabriksförare var Lars Carlsson, Karlstadsbon som numera har Holland som hemvist. Lars kom med en fabriksbil Opel, en GTE trimmad till Grupp 1. Denna motor var inte
i allra bästa ordning och gav säkert inte mer än 120 hk. Den tappra privatåkartrion bestod av

Anders Kulläng/Bruno Berglund, Team Westom resp Kils MK, tog sin tyska grupp 2-Opel till säker seger i klassen trots att bilen fick dras för handkraft en lång bit på en specialsträcka. Foto: Claes Uddgren

Sören Nilsson, Kils MK, såg sammanbiten och samlad ut inför starten i RAC-rallyt. Men det hjälpte inte den här gången.
Foto: Claes Uddgren
Sören Nilsson i sin nya grupp 1-GTE, Lasse Jönsson med en 3-liters Porsche Carrerra samt förre Honda-åkaren Kjell Melin, som nu kom med en alldeles ny VW Golf GTI som var anmäld i grupp 1. Av andra tappra oktett kom så småningom hälften i mål efter 5 dagars intensivt tävlande. Den drygt 300 mil långa banan innehöll inte mindre än 69 specialsträckor, av vilka ett tiotal kördes på ren asfalt. Rallyt startade i London, hade två etappuppehåll samt mål i York i norra England.

Vi har forskat i lite vad som hände de tappra 8. Bäst klarade sig Per Eklund, vilken dock punkterade redan på SS4. Det kostade honom bara en halvminut, men vad värre var, en sämre startplacering efter den första dagens etapp. Det "riktiga" rally startade andra dagen och då startade man i den ordning man var placerad efter just SS4.
Pers otur höll i sig på andra dagens första sträcka, SS11, där ett framhjul brast. Eftersom varken Per eller Stig Blomqvist har med sig reservhjul på de kortare sträckorna för viktsparandets skull, fick Per och co-driver Björn Cederberg stanna och skifta framhjulet mot ett av de bakre, varpå man linkade i mål på sträckan. Detta äventyr kostade 3,5 minut och ett ännu sämre utgångsläge. Men under den första nattetappen var Per i högform och åkte faktiskt bättre än sin stallkamrat hos Saab. Undan för undan avancerade Per utan större äventyr fram till den 5:e och sista dagen. Vid det laget hade den svarta Saab 99:an avancerat ända upp till 7:e plats och hade dessutom sjätteplacerade finnen Kyösti Hämälainen inom räckhåll.

Mer otur
När 6SS återstod, skiljde endast 20 sekunder dem åt. Men på SS64 hade per otur igen. Ett bakhjul slog i en timmerstock som låg i vägkanten, och innan någon hann göra något, slog bilen runt och hamnade i en jordvall bakom en timmerhög. Cederberg blev så rädd att han boxade ut vindrutan. Men välvilliga åskådare fans till hands och de bar snart upp Saaben på vägen igen. Märkligt nog var ekipaget igång inom 2 minuter och kunde omplåstrad ta upp jakten. Nu hade Per rasat till 10:e plats bakom Bror Danielsson, som var utan koppling och därför var ett lätt byte.

Per Eklund blev alltså nia till sist och Bror tia. För att då övergå till Bror, så dök hans största problem upp redan efter besiktningen. Man upptäckte då att motorn var kaputt. Ett foder hade släppt och vatten hade strömmat in överallt. Som tur var, var Opeln av engelsk härkomst och en ny motor fanns i stallets garage, 25 mil norr om London. Det blev till att skicka iväg en löpare och hämta den nya motorn, montera in den över natten och på något egendomligt sätt få till stånd en ny besiktning av bilen. Sedan detta gjorts fungerade motorn klanderfritt under hela rallyt. Bror var dock inte helt nöjd med väghållningen och i halvtid höjde man bilen något, varpå GTE:n blev mer lättkörd. Sjätteplats låg faktiskt inom räckhåll när kopplingen rasade. Då endast en dagetapp återstod, fick Bror växla utan att koppla och förlorade därmed både tid och placeringar.

Pi Walfridsson hade denna gång anförtrotts en av Toyotas tre fabriksbilar - de andra kördes av Hannu Mikkola och fransmannen Jean-Luc Therier. Tråkigt nog kom inte Pi alls överens med bilen, trots att den gick som tåget. Men medan Therier åkte av vägen och hamnade nedanför en brant slänt, gjorde inte Per-inge några misstag och kunde till slut bärga 14:e plats totalt.

Skjortan av för Walter
Anders Kulläng åkte, alltså enligt fabrikens order i grupp 2, där hans främste motståndare var hans egen stallkamrat Walter Röhrl. Men när väl asfaltssträckorna var avslutade åkte Anders skjortan av Walter, vilket måste ha varit en smula förargligt för tysken som just skrivit under ett fett kontrakt för Fiat 1978.

Fram till SS14 stämde allt för Kulläng, men här brast en liten bromsslang inne i motorrummet och utan broms fick Anders slå av på takten. Det kostade honom 3,5 minut. I fortsättningen gick det bättre och efter andra etappen hade han avancerat fram till 11:e plats strax bakom Bror Danielsson. Walter Röhrl försvann i slutet av denna etapp, sedan han krökt en ventil vid övervarvning i ett hopp - han låg då fem minuter efter Anders.

När endast 400 meter återstod att köra av SS41 tvärstannade Kullängs Kadett. Ett litet hjälprör till kardanen hade gått av. Med åskådares hjälp sköt man bilen över mållinjen. Då det var uppför en bit, tog äventyret 7,5 minut. Via bilens kommunikationsradio hade man fått servicen att ta sig till sträckmålet, men det tog en del tid innan rätt reservdel hade kommit till servicestället och det såg i det längsta ut som om Anders skulle hamna utanför respittiden. Men det klarade sig med en del transportprickar. Under sista natten gick allt bra och därmed kunder Anders avancera fram till 15:e plats strax bakom Pi Walfridson.

Lars Carlsson blev tyvärr inte så gammal i rallyt. Trots sin slöa motor var han snabbaste grupp 1-åkare på SS1 och låg sedan och kämpade om andra plats i två dagar innan han blev offer för en ouppmärksam privatbilist som bröt sig ur en bilkö vilken Lars var i full färd med att passera. Trots att krocken blev våldsam blev ingen människa skadad, men fortsatt tävlande var otänkbart.
Överraskande snabb var Lasse Jönsson, som ju inte tävlar mer än ett par tre ånger om året. Första etappen gick åt att få bort rattrosten. Vid omstarten låg Lasse 34:a o 180 mannafältet före bland annat Triumphs senaste tillskott, finnen Marku Saariskto samt hela det hårdfriskande grupp 1-gänget.

Det hela verkade gå vägen för Lasse fram till SS24, där han råkade ut för en punktering. Efter hjulbyte ville dock inte Porschen starta. Det visade sig vara insprutningspumpen som valt detta tillfälle att upphöra med sina tjänster. Exit Jönson.

Sören Nilssons friskade som vanligt hårt med sin Opel På SS5, racerbanan Donington var han ute och balanserade på två hjul i halmbalarna men redde upp problemet och gid ut som 56:e

Engelska Opel hade satsat på Bror Danielsson, Årjängs MK, som vid sin sida hade engelsmannen Mike Board. Hade kopplingen stått pall hela rallyt hade nog plceringen blivit bättre. Foto: Claes Uddgren.
ekipage på andra etappen. I grupp 1 låg Sören delad 8:a med Chryslers fabriksåkare Will Sparrow. Redan andra kvällen på SS17 exploderade kopplingen som var helt standard och inte klarade de större däcken på asfaltsbitarna.

Prick 19 sträckor klarade Kjell Melin. När han gick i mål på den aktuella sträckan sprang funktionärerna till skogs för bakvagnen stod i lågor. Det var bakbromsarna som brann upp och därmed var Kjells Golf-debut till ända. Han hade så dags avancerat till 10:e plats i grupp1. Att Björn Waldegård vann hela rallyt före Hannu Mikkola och en bunt Fordar är inte mycket att orda om, det är redan inskrivet i historieböckerna när detta läses.
Text: Claes Uddgren

Till toppen på sidan
Tre klubbtävlingar i Forshaga - jämna drabbningar
Den 3:e och 10:e juni samt den 23 oktober hade Forshaga MC ordnat till klubb- och debutanttävlingar med start och mål i Forshaga vid samtliga tillfällen.

De två fredagskvällarna i juni delade man upp klasserna i A-, B- och C-förare. Första kvällen kom 30 av klubbens förare till start plus 12 debutanter. Ove Lööv med sin standard B-Datsun var strået vassare än de övriga på inledningskvällen och hade två sekunder tillgodo på Göran Haag som lackat om sin Chrysler.

Påföljande Fredag blev det B-förarvinst genom Simca-Bengt Andersson som likt Lööv känner sig hemtama på rallyspecialer. Göran Haag och Mats Jonsson delade andraplatserna, med Lööv först på fjärdeplats den här gången.

När man var framme i oktober handlade det om deltävling i klubbmästerskapet och Lars-Ove Olsson var hela fyra sekunder snabbare än Mats Jonsson. Lika kvick var också Jan Idesten i en standard-B Saab. I detta klubbmästerskap hade man delat in sig bilklassvis.
     
Tävling 3/6 Tävling 10/6 Tävling 23/10
A-Förare
1. Ove Lööv
1,49
2. Göran Haag
1,51
3. Björn Olsson
1,52
4. Jan Idesten
1,53
4. Mats Jonsson
1,53
6. Thore Larsson
2,40
7. Gunnar Edvardsson
3,41
   
B-förare  
1.Bengt Andersson
1,52
2. Lars Wikström
1,54
3. Anders Gustavsson
2,00
4. Håkan Haag
2,01
5. Tommy Andersson
2,10
6. Anders Westlund
3,02
   
   
   
 
C-förare
1. Magnus Wesström
1,58
2. Thomas Gustavsson
2,04
3. L-E Hermansson
2,18
4. Christer Sköld
2,56
A-Förare
1. Göran Haag 3,23
2. Mats Jonsson 3,23
3. Ove Lööv 3,24
4. Jan Idesten 3,40
5. Lars-Ove Olsson 3,46
6. Thore Larsson 4,31
   
   
B-förare  
1. Bengt Andersson
3,22
2. Lars Wikström
3,35
3. Håkan Haag
3,37
4. Björn Alsterbo
3,38
5. Ehvan Hall
3,46
6. Erik Johansson
3,53
7. Kjell Larhsson
8. Anders Westlund
4,01
9. Per-Olov Högberg
4,53
 
C-förare
1. Chister Sköld
3,52
2. Magnus Wesström
4,00
 
 
Standard B
1. Jan Idesten
198
2. Ove Lööv
199
3. Håkan Haag
214
4. Lars Nerlund
220
5. Anders Westlund
223
6. Staffan Skane
386
 
Standard A
1. Anders Gustavsson
207
2. Thomas Gustavsson
218
3. Christer Sköld
227
4. Thore Larsson
376
 
Special
1. Lars-Ove Olsson
194
2. Mats Jonsson
198
3. Kent Karlsson
201
4. Göran Haag
206
5. Tommy Andersson
207
6. Per-Olov Högberg
2009
7. Bert Björlin
215
8. Lennart Magnusson
220
9. Mats Nordström
221
10Ulf Karlsson
232
11. Björn Olsson
373

Till toppen på sidan
 

<< Till startsidan