thorszelius

Thorszelius Motorsport 2003

04-08-15 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
Snapphanerallyt, 14 augusti 2004
Efter ett långt sommaruppehåll var det äntligen dags att ta ut Corollan i skogen igen. Deltävling nr. fem i Super Cupen, Snapphanerallyt i Hässleholm, stod på programmet. Vi bänkade oss i bussen för nedresa under fredagen, en sträcka på närmare sjuttio mil. Efter en strapatsrik resa med både trafikstockning, bensinproblem och bromstrubbel lyckades vi ändå hinna ned och besiktiga bilen under kvällen.
Tävlingen gick av stapeln under lördagen, fyra sträckor med totalt knappt sex mil specialsträcka skulle avverkas. Som vanligt var startfältet av absolut toppklass. Förutsättningen för oss var att prestera ett så bra resultat som möjligt, mao vi skulle vinna tävlingen. Årets Super Cup tävlingar har inte gått så bra för oss, en sjätteplats i tabellen var inte vad vi tänkte oss i januari, så nu gällde bara att gasa för fullt. SS1 och SS2 Två sträckor med serviceförbud mellan inledde tävlingen. SS1 var 14 km och SS2 var 12 km. Vi gick ut som sjätte bil.
Vädret var strålande och så var även Mats körning. Det flöt på i ett bra tempo, i början av sträckan tyckte jag nästan att det kändes lite för lugnt men vi åkte på hög växel och mer understyrt än vi kanske gör ibland, och efterhand kändes det att det nog gick rätt fort i alla fall. Distinkt och bestämt rattade Mats in oss till mål och vi sa till varandra att detta kändes bra men tidsmässigt vet man ju aldrig i detta gäng. Jag fick tillbaka tidkortet från funktionären och kollade att det stämde med min egen tidtagning på trippmätaren innan vi rullade fram till tidstavlan för att jämföra med de framförvarande. Och det hade gått bra, riktigt bra. Vi var 15 sek. före närmsta man som var Mats Jonsson.
Yokohama däcken hade verkligen passat på dessa hårda vägar och med ett leende på läpparna for vi vidare till nästa sträcka. SS2 var även den en hård byväg men med ännu bättre fäste. Vi fortsatte på den inslagna banan och åkte på hög växel och försökte åka så understyrt som möjligt. Vid målgång kändes det ungefär som efter första sträckan och tiden visade att det fungerat bra. Denna sträcka vann vi med 5,5 sek. återigen var Mats J tvåa straxt före Dick Wicksell.
Vid den efterföljande servicen kunde vi konstatera att vi ledde tävlingen med 20,5 sek före Mats J som i sin tur jagades av Dicken bara tiondelar efter. SS3 och SS4 De avslutande sträckorna kördes även de med serviceförbud mellan, SS3 mätte 9 km och sista SS4 var dagens långsträcka med 21 km. Vi bestämde oss för att fortsätta köra på i vårt tempo och inte försöka säkerhetsköra då detta brukar straffa sig i form av att man lätt tappar koncentrationen och kanske gör något misstag. Båda dessa sträckor hade betydligt lösare underlag och det blev svårare att åka så understyrt som vi gjort på de inledande sträckorna. Det flöt dock på bra utan några missöden eller AHA upplevelser.
Mats J vann dessa båda sträckor, den första med 0,8 sek och den sista med 3,4 sek före oss. En mycket bra dag för oss var till ända och vi kunde sammanfatta tävlingen med att vi segrat med 16,3 sek före Mats J och 23,4 sek före Dick W. Sen följde Eddie Hörbing med Jari Saarinen på femte plats.
Mycket nöjda satte vi oss åter i bussen för hemtransport. De sjuttio milen gick nu plötsligt betydligt lättare. Bättre uppladdning inför nästa helgs SM tävling i Falun kan man inte få. Hur Super Cup tabellen nu ser ut får vi återkomma till, en tävling återstår, i Nyköping den 4/9. Tack för hjälpen Lelle, Uldis och Louis som på ett, som vanligt, perfekt sätt vårdade tävlingsbilen ömt. Nu laddar vi om och går igenom bilen till lördag i Falun. Vi hörs efter det.
Tomas Thorszelius Co-Driver www.thorszelius.com

04-05-27 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
Syd Rallyt i Växjö, 13-15 maj 2004
Efter nästan 3 månaders uppehåll från SM tävlande var det åter dags att packa rallyväskan för avfärd till Växjö och Syd Rallyt. Liksom i Östersund så ingår även denna tävling i EM och SM poäng delas ut för båda etapperna.. Det var således 20 poäng att åka om, mycket viktiga poäng dessutom då det var tätt i SM tabellen. Vi och Thomas Rådström låg i topp på 30 poäng, följda av Mats Jonsson på 26.
Mats och jag åkte ner under onsdagen för anmälan på kvällen och torsdagen tillbringades i bilen för att träna alla sträckorna. Totalt 18 sträckor skulle köras, alla i trakterna av IKEA´s huvudort, Älmhult. Då alla sträckor kördes minst två gånger och vissa tre, så var det egentligen bara sju olika som vi fick träna två gånger om.
Som vanligt i detta rally så var det otroligt fina vägar, blandat snabba och krokiga men med ett genomgående tema; STENAR överallt, alldeles i vägkanten. Antingen i form av bergsknallar, stora lösa stenar eller stenmurar. Här gällde det att ha tungan rätt i munnen och hålla sig på vägen, annars hade man garanterat skaffat sig minst en punktering eller i värsta fall ett bortslaget hjul.
Resten av gänget kom ner under torsdagen och vi besiktigade bilen på kvällen och fick sovmorgon då första start var satt till 13.30 på fredagen. Allt kändes väldigt bra, Mats hade testat bilen en hel del och det kändes lovande. Vi var fullt medvetna och inställda på att vi måste ta i ordentligt för som SM tabellen såg ut så var det bara vinst som gällde.

Etapp 1
Första dagen innehöll 8 sträckor och vi gick ut från torget i Växjö som bil nr. fyra. Första sträckan var 10,74 km lång och det var två sammanbitna och laddade killar som satt och väntade på att startflaggan skulle ryckas. Mats använde för första gången "launch systemet" som finns i bilen men som vi inte velat prova förrän vi lärt oss bilen ordentligt. Det fungerar så att när det är några sekunder kvar till start så trycker Mats in en knapp på ratten som gör att motorn ställer om värdena och optimerar prestandan samt att den låser alla diffar så du har maximal drivning på alla fyra hjul. Man kan inte hålla in knappen mer än kanske 10 sekunder för då förstör man motorn. Man kan säga att det är som en "superturbo knapp". Det var första gången som jag satt i bilen och kände detta och jag kan lova att det blev drag under galoscherna när bilen stack iväg. Man fick nästan hämta andan. Gåshudvarning!
Hursomhelst så kändes det bra i ungefär halva sträckan, sen började Mats grymta och jag kände också att allt inte stod rätt till. Bilen liksom suckade till i utgången av kurvorna, den tappade orken för en tiondelssekund innan den accelererade iväg igen. Detta hände flera gånger och vid målgång visade det sig att vi tappat lite tid. Framförallt till vår Toyota-kollega Rådström. Vi for ut och kollade tändkablar och lite sånt som man fortfarande kan kolla på en modern bil men kunde inte hitta något misstänkt. Vi hade en sträcka till att åka innan service och den gick faktiskt bättre. Felet uppkom även här men i mindre skala.
Efter två sträckor körda låg vi tvåa efter Rådström, ca 10 sek efter. Vid servicen kopplades datorn in för att försöka hitta felet men inget tydde på något fel. Grabbarna kollade allt, men kunde se något konstigt.
Vi for iväg för att åka SS3 med förhoppningen om att felet var tillfälligt och nu skulle jakten på Rådström inledas. Vid tre sek. kvar till start tryckte Mats in startknappen och det härliga ljudet av en helvild WRC motor skar in i hjälmen, men när gröna lampan kom och vi borde skenat iväg hände något helt annat. Det lät och kändes mer som en halvseg tvåtaktare i uppförsbacke. Bilen gick bara på tre cylindrar. Mats slog frenetiskt av och på alla knappar som sitter i panelen (och det är rätt många) men inget hjälpte.
Vi tog oss till sträckmålet och fortsatte till starten av SS4 där vi for ut och försökte hitta felet. Mats dök ner i motorrummet medan jag ringde motorgurun Tobbe Runesson som försökte hjälpa oss över telefon. Vi trodde att det var ett trasigt tändstift eller tändspole. Stiften kollades utan att hitta något fel och några tändspolar hade vi inte med oss så det var inte så mycket att göra åt.
Då det var två sträckor kvar att köra innan service så rådfrågade vi Tobbe om vi vågade åka dessa med bilen som den var. Ingen bra idé tyckte han då man förmodligen skulle förstöra motorn än mer, dessutom gick den så sakta att vi hade tappat alldeles för mycket tid ändå.
Ridå!, medan de andra passerade oss på den smala grusvägen kunde vi inte göra annat än konstatera att vi var tvungna att kasta in handduken för denna gång. Vilket mörker, nu när vi hade bra med SM poäng med oss från vintersäsongen och skulle ge Rådström och de andra en rejäl match om guldet så började bilen sura.
Tobbe och Sinsan kom ut till oss där vi stod i skogen och började felsöka. De hade med sig tändspolar som byttes men bilen uppförde sig likadant. Då konstaterade Tobbe att det inte var någon kompression i en cylinder. Vad betydde då detta? Var motorn slut? Skulle vi inte kunna starta om i morgon bitti och i alla fall få köra om 10 poäng?
Tobbe förklarade: -I värsta fall är det en kolv som gått och då blir det bökigt, men det kan också vara en ventil och då är det "plättlätt". Jag satt och hoppades på en plättlätt ventil medan vi blev bogserade tillbaka till Älmhult.
Bland grabbarna som var kvar där var det full aktivitet, de ordnade så vi fick komma in på Däckias gummiverkstad (tack för det) som hade lyft, och innan vi ens hade fått nyckeln till verkstaden var arbetet i full gång med att riva motorn. Topplocket måste bort för att kunna lokalisera vad felet var. Samtidigt kontaktades folk i Uppsala för att först komma in i Tobbes garage där kolvar och ventiler fanns och sen med någon som kunde transportera ner det till Älmhult. En resa på drygt 55 mil. En tapper Åke Lavén antog snabbt utmaningen och for iväg ifrån Uppsala.
Efter en stund kom ögonblicket alla väntade på. Toppen skulle lyftas och nu skulle vi få se vad som förstört denna dag. Men, Tobbe vred och vände, klämde och kände men kolvar och ventiler var i toppskick och inget verkade felaktigt. Det kändes som man började om på noll igen. Vad gör vi nu?
Jo, först ringdes en kontraorder till Herr Lavén som kunde vända om i Nyköping och fara hem igen. Sen tittade alla på Tobbe som stod och klurade innan han utbrast: Jaha, då sätter vi tillbaka detta och provar om det är spridarna eller något annat för åka skall vi imorgon, punkt. Då klockan nu började bli rätt sent och vi skulle upp tidigt (för att förhoppningsvis åka rally) for Mats och jag tillbaka till baslägret i Växjö för att försöka sova lite. Konstig känsla faktiskt, när man går och lägger sig men inte vet om man ska ladda för fortåkning i skogen eller hemresa.
Klockan 05.00 ringde väckarklockan och Mats kastade sig på telefonen för att kolla med Tobbe hur läget var. En pigg och alert person i andra ändan kunde glatt konstatera att det var bara att hoppa i overallen och packa sig dit, för bilen hade precis blivit klar och stod och puttrade utanför verkstaden. Vilka killar, de hade jobbat hela natten.
Motorn hade rivits tre gånger innan de hittade felet som var att en ventiljusteringsbricka hade spruckit och ställt sig på tvären så ventilen hela tiden stod öppen. Vilket jobb, vilken vilja, vilken insats. Stort tack skall ni ha.

Etapp 2
Första start denna andra dag var klockan 07.30 och då vi fick bryta första etappen så fick vi äran att gå ut först av alla denna dag. Kanske ingen fördel då det regnat hela natten och vägarna innehöll en hel del lösgrus. Vi var dock bara oerhört glada att få vara med, så det gjorde ingenting.
Första sträckan gick skapligt. Bilen gick perfekt men det var halt. Andreas Eriksson som också bröt på fredagen fick till en kanontid men vi var tvåa och före Rådström som vi måste plocka poäng av då han vann fredagsetappen och fick ytterligare 10 poäng till sin samling.
SS10 (och dagens andra sträcka) startade med en 80 m. lång raksträcka, en svag högersväng, över en bro och direkt ett vägbyte till vänster med ett garage placerat rakt fram. Vid träningen på torsdagen var detta helt lugnt och inga problem men nu hade det regnat och förbilarna hade dragit med sig lite lera ut på bron och det var dessutom en träbro.
Nu kan ni ju räkna ut själva hur det gick!!?? Bromspunkten inför vägbytet var precis på bron men när Mats började bromsa så kändes det som att farten bara ökade och jag såg garaget närma sig alldeles för fort.
När vi kasat över bron och in på gruset så greppade det i alla fall lite grann men farten var nu alldeles för hög. För att inte köra rakt in i garaget kastade Mats runt bilen i vägens riktning med följden att det blev en rejäl snurrning. När bilen stod stilla så stod vi i innerkurva med nosen 50 cm ifrån en elstolpe. Pust, det grejade sig, och Mats hade redan handen på växel joysticken för att få i backen men den hade ingen lust alls att backa just nu.
Frusterad kämpade Mats med växlingarna medan sekunderna tickade iväg. Han fick till slut koppla ur joysticken och använda manuella spaken och vips var backen ilagd och vi kunde komma iväg. När man står så där tappar man tidsbegreppet, det kändes som att det kunde ha tagit flera minuter och jag hade knäppt loss bältet och var på väg ut för att varna Andreas E som startade bakom oss. Vi stod inte direkt så bra till, det hade inte fått plats med en bil till i alla fall.
Nu behövdes dock inte detta då vi till slut kom iväg. Många svordomar senare så kom vi till mållinjen och kunde bara konstatera att vi tappat drygt 40 sekunder på fadäsen. De flesta hade haft problem med denna bro/sväng men pga växlingsproblemen så tappade vi mest tid. Tyvärr fick vi inse att det inte skulle bli någon topplacering denna dag heller.
Resterande åtta sträckor gick dock skapligt men utan att ha chans på segern så blir det lite avslaget i bilen och det är svårt att prestera det yttersta som krävs för att sätta topptider. Det blev till sist en femteplats och fyra SM poäng. Det hade vi inte fått om inte grabbarna hade gjort sitt underverk med bilen.
Rådström och Mats Jonsson höll ett mycket högt tempo där Rådström till slut kunde vinna med ca 10 sek. Nu ser det kärvare ut i SM tabellen för oss. Vi ligger på en tredje plats efter Rådström och Jonsson, men skam den som ger sig. I augusti är det dags för tävling i Falun och årets SM final avgörs i Norrköping under september.
Avslutningsvis så kan man väl säga att det blev en riktig skithelg men så är rallylivet ibland. En heroisk insats utfördes av vårt service team. Ett mycket stort tack till er, Tobbe, Erik, Uffe, Peter, Sinsan och Rickard. Utan er hade vi inte kunnat åka alls.
Tack även till er andra som hjälpte till, Anders Martinsson för lån av verkstad och Åke Lavén för resan med reservdelar, m fl.
Tomas Thorszelius Co-Driver
www.thorszelius.com

04-04-28 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
Kong Christian Race, deltävling 4 i Supercupen 2004
Aldrig har väl en deltävling i Supercupen lockat ett sånt grymt startfält som i Kristianstad! Detta var ju ett gyllene tillfälle att få åkträning inför det prestigefyllda Sydsvenska rallyt i mitten av maj. Med Tomas Rådström som efteranmäld plus ytterligare häftiga WRC-bilar på startlinjen, vallfärdade den trogna rallypubliken ut i de skånska skogarna. Eftersom det var gruspremiär, kände sig nog alla lite "ratt-rostiga" och detta rally bjöd på ordentligt kurviga och krävande vägar för både förare och co-driver.
SS1 och SS2
Två krokiga men snabba sträckor som vi lyckades riktigt bra med.. På servicen efter ss2 låg vi på andra plats, ca 5 sek efter "Rådis". Men Mats Jonsson och Andreas Eriksson var inte många tiondelar efter!
SS3
Mats ville prova en ny inställning på framdiffen inför Sydsvenska rallyt, det skulle han inte ha gjort. Detta plus ett eventuellt gashäng resulterade i en snurrning där vi tappade ca 15 sek. Snacka om vredesutbrott i rallybilen!
SS4
En otroligt krokig och lurig sträcka.Vi drabbades av gashäng vid ett flertal tillfällen, vilket gjorde Corollan otroligt svårmanövrerad. Detta påverkade också min notläsning vilket resulterade i en ganska medioker sträcktid. När vi kom till service låg vi på fjärde plats, ca 40sek efter täten.
SS5
På sista sträckan laddade vi inte för fullt eftersom vi inte hade någon tätkänning. Vi körde i lagom tempo och kunde verkligen njuta av den lagom kurviga och snabba sträckan med många krön och lyft! Framför oss utkämpades det en strid mellan Mats Jonsson och Andreas Eriksson om andraplatsen. En fight som Eriksson gick segrande ur på grund av att Jonsson drabbades av motorstopp och en punktering. Detta gynnade oss och vi slutade på en godkänd tredjeplats, 50 sek efter Rådström och 38 sek efter Eriksson. Suveränen Rådström var det ingen som rådde på den här gången, men jag kan gissa att det finns många i WRC-gänget som gärna vill ha revansch i Sydsvenska Rallyt den 13-15 maj!
Tack för ordet!
Evelina Thorszelius, co-driver

04-04-19 Kartläsare för en dag
Sommarsprinten, SMK Uppsala 17 april 2004
Så var då dagen äntligen här, när jag skulle få åka tävling med Mats Thorszelius. Tävlingen var SMK Uppsalas Sommarsprinten och vi hade stämt träff vid besiktningen som var förlagd till svensk Bilprovning i Librobäck i utkanten av Uppsala.
När jag kom dit, straxt före avtalad tid, hade Mats redan klarat av besiktningen och det var bara att anmäla kartläsaren och teckna en daglicens..
Ut till tävlingsplatsen åkte vi i Corollan och någon vidare komfort kan jag ju inte påstå att en rallybil har. Det är bullrigt, trångt och ingen plats för bagage.
Väl framme vid tävlingsplatsen vid den stora grusgropen i Lövstalöt norr om Uppsala parkerade vi bilen och passade på att gå den 2,5 km långa banan. Det visade sig vara en omväxlande tävlingsväg med både trånga hårnålar och snabba partier. Vi var naturligtvis inte de enda som promenerade banan, det såg närmast ut som någon form av folkvandring i mindre grupper utmed vägen.
Vid förarmötet informerades vi om att tävlingssträckan skulle köras två gånger och att bästa tid gällde. Tävlingsledaren Anders Nordstedt gav också några råd och anvisningar till alla tävlande.
Efter förarmöte fick alla ekipage köra igenom banan i kortege.. Det är märkligt hur annorlunda en väg kan se ut när man går jämfört med att se den genom bilrutan.
Så var det bara att invänta start. Eftersom vi hade startnummer 64 så gick vi in en bit på banan för att se de första bilarna. Tobbe, en av Mats mekaniker, körde en Opel Ascona och bjöd på rejält breda uppställ i de första svängarna. Allt för publiken!
Det började dra ihop sig till start och vi gjorde oss klara. Min uppgift var ganska enkel och bestod i att räcka fram och ta emot tidkortet vid start och mål.
När vi rullade fram till start och bältena var ordentligt åtdragna var det en mycket förväntansfull kartläsare som stoppade ner tidkortet i sidofacket på insidan av dörren.
30 sek kvar, nu var det nästan dags, 10 sek kvar, upp med sidorutan, 5, 4, 3, 2, 1 START.
Corollan for iväg som en kanonkula och raksträckan, som kändes lång när vi gick den, var passerad på några sekunder och räckte för att komma upp i 130 km/h innan det var dags för inbromsning för första kurvan. Att åka på tvären in i en ganska skarp högerkurva med grova tallar på båda sidorna var en häftig upplevelse! Glöm det jag sa om komforten tidigare, nu är Corollan mycket bekväm att åka i.
Ut ur skogen och in i själva grusgropens första kurva som var en tvär vänster, ner för en backe och runt en grushög i en tvär höger.
Bilen kastas fram på ett kontrollerat sätt, ena sekunden rakt fram, nästa på tvären. Det känns att Mats har ett stadigt grepp om bilen, som om en stor hand håller en leksaksbil.
De besvärliga och trånga hårnålarna går utan problem och vi har bra fart med oss ut ur varje kurva. Vid mål känns det som att vi gjort en bra sträcka där Mats kört utan minsta felmanöver. Tiden blev 1,58,80 vilket visade sig vara näst bästa tid, bara 7 tiondelar efter Dick Wicksell. Till trean var det nästan 8 sekunders marginal.
Nu var det bara att invänta nästa åk. Mats var säker på att de skulle gå att köra ännu snabbare. Bilen kändes bra och på flera ställen kunde han välja något lite annat spår, bromsa senare och accelerera tidigare, kort sagt köra fortare.
Dags för andra åket. Nu skulle Dick Wicksell få en match!
Första delen genom skogen kändes som första åket men när vi kom ner i grusgropen gick det snabbare nu. Lite snålare spår och ännu snabbare på de raka partierna. Genom en chikan av stora halmbalar var det som om Corollan varit ledad på mitten, den slingrade sig i genom. Förbi nästa halmbal åker vi på tvären i drygt 120! Jag tänker på en jämförelse som Evelina berättade om innan start. Nu har vi en kanontid på gång!
Tre kurvor från mål tar höger framskärm i en halmbal. Sammanstötningen känns lite lätt men inte särskilt dramatisk och ut på raksträckan är det full acceleration. När Mats bromsar iför näst sista kurvan, en hårnål vänster, sticker Corollan tvärt åt höger och vi mer eller mindre frontar en stor halmbal.
Det blir tvärstopp och motorn stannar. Mats startar snabbt och efter en piruett runt halmbalen är vi på banan igen och kör i mål. Vad Mats skriker straxt innan mål vill jag inte återge, men han var inte glad.
När vi får tidkortet ser vi att närkontakten med halmbalen kostade minst 10 sekunder i tid och vid inspektion av bilen konstaterar vi att det blir en del reparationer innan Corollan är klar för nästa helgs tävling i Supercupen..
När vi är tillbaka i depån och vi kollar tiderna så visar det sig att vi hamnar på andra plats i alla fall. Visserligen var det flera som körde snabbare än vi i andra åket men ingen, förutom Dick Wicksell, var under de 1,58,80 som vi hade i första. Ett stort grattis till Dick, för dagen med Åke "Bryggarn" Anderson i högerstolen, som förbättrade sin tid med tre sek jämfört med första åket. Undrar om inte vi hade kunnat matcha den tiden om Corollan hållit sig ifrån halmbalen?
För mig var en andraplats helt ok för jag hade ju fått vara med och åka rallytävling med en av Sveriges bästa förare i en bil som är bland de bästa i landet. Upplevelsen av att åka på ett kontrollerat sätt i osannolika farter på en grusväg där man i vanliga fall tycker att traktor är ett lämpligt fordon, är oförglömlig och jag hoppas få möjlighet att uppleva den igen.
Nu sitter jag och tittar på den lilla pokalen där det står: "2:A Klass 1, SMK Uppsala 2004" och känslan från tävlingen kommer att finnas kvar länge än.
Tack Mats och lycka till i nästa tävling den 24 april i Kristianstad.
Sture Jonsson
kartläsare för en dag, i vanliga fall ansvarig för hemsidan www.thorszelius.com

04-03-18 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
LBC-ruschen, deltävling 3 i Supercupen 2004
Så var det dags för sista vintertävlingen i Supercupen, närmare bestämt LBC-rushen i Lima, Dalarna. En favorittävling för många med snabba, rytmiska vägar och ett bra arrangemang. Det förklarar också det höga deltagarantalet ,nästan 250 ekipage! Med vinst här två år i rad fanns det en del att försvara, vi var ordentligt laddade!

SS1
En riktig kanonsträcka,drygt 3 mil lång. Snabb, rytmisk och med riktigt isigt underlag.
Allt gick som en dans ända tills det återstod ca 1 mil av sträckan. Vi kom in lite för snabbt i en höger-tvåa och slog i snövallen. Det resulterade i ett motorstopp och sekunderna rann förstås iväg. När vi kom imål visade det sig att vi hde tappat 22 sek till sträcksegraren Mats Jonsson. Vi hade dock tredje bästa tid ändå.

SS2
Också en mycket snabb sträcka, knappt 17 km lång. Mats gasade på i ren ilska efter tavlan på ss1 och det lönade sig. Vi, Wicksell och Jonsson hade samma tid i mål och delade därmed på sträcksegern.

SS3
En lite smalare och krokigare sträcka på 17km, också den väldigt rolig att åka. Allt flöt på bra och i mål hade vi tredje bästa tid,efter Hörbing och Wicksell.

SS4
Sista sträckan, 3,2 mil lång. Det var här det skulle avgöras vem som skulle vinna. Eftersom vi inte hade någon riktig tätkänning åkte vi nog lite på säkerhet för att komma i mål. Den var otroligt snabb och med några långa rakor där Corollan fick sträcka ut ordentligt! Mats Jonsson och Dick Wicksell hade en ordentlig fight om segern och i mål hade de samma tid! Men Jonsson hade 1(!) sekund tillgodo innan så det var han som drog det längsta strået.

Själva fightades vi med Eddie Hörbing om tredjeplatsen och i mål hade vi också samma tid, 3 sekunder efter Jonsson/Wicksell. Eftersom Hörbing hade 4 sekunder tillgodo på oss, fick vi nöja oss med fjärdeplatsen. Det kändes trist att vi inte kunde slåss om segern efter tabben på ss1, men det är bara att bryta ihop och gå vidare,som Elofsson sa...
Nästa tävling i Supercupen är Kong Christian race i Glimåkra, Skåne den 24/4. Då är det gruspremiär!
Tack för ordet.
Evelina Thorszelius, Co-driver

04-03-06 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
Rally Vännäs 27-28 februari 2004
Det är tätt på given nu. Alla vintertävlingar skall klaras av innan is och snö försvinner ifrån vägarna. Ingen risk för detta visade det sig när vi på torsdag kvällen kom upp till Vännäs. Ett härligt vinterlandskap med höga snövallar mötte oss. Arrangörerna hade fått "väderjackpot" och mycket snö hade kommit blandat med blidväder för att till tävlingshelgen bli rejält med minusgrader. Helt perfekta förutsättningar.
Under fredagen fick vi syna av sträckorna i samband med träningen. Härliga sträckor med blandat snabba och krokiga partier. Alla med höga snövallar och perfekt isigt underlag. Detta var upplagt för en trevlig rallyupplevelse, åtminstone med fulldubbade rallydäck. Under träningen får vi bara använda vanliga bilar med vanliga "svenssondubbade" däck, vilket skapade en del problem för många av oss.
På sträcka sju och åtta fanns en varsin rejält brant och lång backe med ren is som underlag. Där blev det kö, kan jag lova. Vi fick hjälpas åt att ta upp en bil i taget med hjälp av vanlig hederlig armstyrka. Detta i kombination med ett mycket pressat tidsschema för träningen gjorde att det blev väldigt stressigt att hinna med.
Någon lugn stund innan start blev det inte, istället en snabbt intagen lunch/middag och direkt in i rallyoverallen för att hinna till startrampen där vi skulle infinna oss klockan 17.30
Startfältet var som vanligt i SM, alltså stentufft. Alla var med och hemma sonen Thomas Rådström var självklar huvudfavorit till segern. Själva hade vi gott självförtroende efter de inledande SM tävlingarna och nu hade vi testat bil och däck en del. Resultatet av det blev att vi hittade en läckande turboslang samt att vi beslutade oss för att åka på Pirelli-däck denna helg.
Tävlingen kördes i två etapper. Den första med start i Vännäs men sträckorna och serviceplats i och omkring Umeå. Lördagsetappen startade i Umeå med serviceplats och sträckor i och omkring Vännäs. Logiskt eller inte, vad vet jag, men så var det i alla fall.

Etapp 1
Klockan 18.00 rullade Rådström som första bil av rampen vid Medborgarhuset i Vännäs. Mats Jonsson startade tvåa, vi trea följt av Andreas Eriksson, Jari Saarinen, Eddie Hörbing och Dick Wicksell. Fyra sträckor skulle köras innan nattvila.
Rådström satte som väntat upp ett högt tempo och vann den inledande sträckan. För vår del så stämde det inte särskilt bra men vi lyckades få tredje bästa tid, sex sek efter. Mats J blev tvåa 2,5 sek före oss. Ovanan med de nya däcken tror jag var den största anledningen till att Mats inte var helt nöjd. Fästet var mycket bra och ofta åkte vi så snålt in i svängarna att Mats fick ta om svängen och "flytta" ut bilen, helt beroende på att det styrde in så bra. Känslan blev därför konstig och vi fick inte till det rätta samspelet.
SS2 var tävlingens långsträcka med sina 25 km och här var det naturligtvis mycket viktigt att få "till det" för att inte komma efter. Även denna sträcka kändes bitvis konstig, Mats beskrev det som att han gått en brottningsmatch, det var orytmiskt och inget riktigt flyt så vid målgång visste vi inte riktigt hur vi skulle stå oss i konkurrensen. Vid tidskylten blev vi därför glatt överraskade då det visade sig att vi vår tvåa, endast 1,4 sek efter Rådström. Mats J blev trea 5,9 sek efter oss och Andreas Eriksson fyra 16,6 sek efter oss. Innan de avslutande kvälls sträckorna hade vi service på travet i Umeå.
SS3 gick dessutom i området och delvis på travbanan. Denna vanns återigen av Rådström som nu hade tre raka sträck segrar. Vi hade bestämt oss för att försöka köra lugnt och disciplinerat då delar av banan var uppspolad is och mycket hal men det tappade vi lite på och blev femma på sträckan, det var dock inte så stora tidsdifferanser.
SS4 var en härlig sträcka norr om Umeå som inte använts som rallyväg på länge. Vi gjorde väl inga direkta misstag men körde helt enkelt inte tillräckligt fort utan fick däng av Rådström och Mats J med 4 sek.
Vi avslutade därmed första etappen med att ligga trea i tävlingen, 15,3 sek efter Rådström och 5,3 sek efter Mats J. Andreas Eriksson var fyra, 17 sek efter oss och Dick Wicksell ytterligare 15,5 sek efter.

Etapp 2
Dagens mål var naturligtvis att i första hand försöka jaga ikapp Mats J. Att försöka slå Rådström på hans hemmavägar var kanske en utopi men han skulle i alla fall få ha oss i hasorna och inte få tillfälle att slappna av.
07.00 åkte första bil iväg från nattuppehållet i Umeå och med omvänd startordning för de första femton bilarna så for vi iväg som bil nr. tolv. Vi började med en 20 minuters service i Vännäs innan allvaret började.
SS5 blev otroligt jämn med Mats J som tvåa, Andreas som trea 0,2 sek efter och oss som fyra 0,7 sek efter Jonsson. Rådström var återigen snabbast och var han hittade de 8,2 sek som han var före oss är en gåta.
SS6 gick väldigt bra för oss och vi var näst snabbast 4,7 sek efter Rådström. Mats J var trea 5,2 sek efter oss så nu var det match. Vi hade 2,5 sek tillgodo på Mats J och nu började den riktiga sekundfighten.
På SS7 åkte vi på tiondelen lika och det på en sträcka som var 23 km lång, på SS8 skilde det 0,5 sek till vår fördel och på SS9 så var Jonsson 0,9 sek före oss.
Snacka om spänning, minsta misstag nu var helt avgörande. Så inför de avslutande tre sträckorna skilde det 2,1 sek till vår fördel.
Vad som även hänt på sträckorna 6-9 var att Wicksell åkt av fem minuter på SS6 och Andreas rönte samma öde på SS8 varpå han förlorade hela åtta minuter. Saarinen var nu ny fyra 1,09 minuter efter oss.
Jag kan väl inte säga att det var nervöst när vi for iväg ifrån servicen för att köra de sista tre sträckorna men stämningen var tät i bilen och vi var båda väldigt peppade av fighten med Jonsson. Detsamma gällde naturligtvis Mats J med co-drivern Johnny Johansson, så till den grad att de vann SS10, 0,1 sek före Rådström men hela 3,8 sek före oss.
SS10 var samma som SS1 och idag kändes det mycket bättre än kvällen före när vi kom i mål på sträckan. Men likväl var vi efter. OK, nya tag tänkte vi i bilen på väg till nästa sträcka. Inget att deppa för, det skiljer ju bara 1,7 sek men vetskapen om hur jämnt det varit hela dagen gjorde att vi förstod hur fort Jonsson och Johansson nu åkte.
Sammanbitna och tysta satt vi och väntade på att startklockan skulle slå om till noll vid starten på SS11. Och det kändes direkt att Mats var rejält på hugget, full satsning direkt och definitivt ingen säkerhetskörning. Här var det full attack som gällde, det var bara att hålla i hatten och bläddra på i notblocket och med hjälp av några välplacerade snövallar som vi fick gott stöd i så stod vi välbehållna vid målsnöret.
Vi var båda nöjda med sträckan och förstod att tiden skulle bli bra, men frågan var ju hur fort Mats J hade åkt. Något spända väntade vi in Jonsson som startade bakom oss och fick reda på att han hade tiden 6,34,0. Jag kollade vårt tidkort och där stod 6,27,9 Vi var alltså 6,1 sek före och hade nu en ledning med 4,4 sek inför slutsträckan. Härligt, härligt men farligt, farligt den avslutande sträckan var knappt 14 km och 4,4 sek ger inget utrymme för säker och lugn körning.
Vi sa till varandra inför starten på SS12 att vi får försöka åka som vi gjorde på föregående sträcka, dock kanske utan att ta riktigt så stora risker. Vi for iväg på sträckan för att efter ca 800m få hjärtat i halsgropen, bilen började gå på tre cylindrar. Vi kunde fortfarande åka framåt men kraften försvann totalt och Mats började knäppa på alla knappar som finns på instrumentbrädan medan han skrek något som jag inte vill skriva här.
Det kändes som att det gått flera minuter när bilen plötsligt blev som vanligt igen och vi åkte på för att i utgången av nästa vägbyte få uppleva samma sak igen. Denna gång gick sjukdomen över fortare men ytterligare två gånger under sträckan kom det tillbaka. Även om Mats fullkomligt tokladdade när bilen väl gick med några präktiga bredsladdar som följd, var vi ju rätt säkra på att Jonsson skulle passera oss och ofrivilligt kom jag på mig själv att tänka på hur mycket vi hade tillgodo till fyran och om vi skulle klara åtminstone tredjeplatsen.
Även förra årets Vännäs rally gjorde sig påmint då vi ledde rallyt med 42 sek när två sträckor återstod och helt plötsligt blev bilen helt död och vi tappade 55 sek som vi sedan försökte köra in på den sista sträckan men då åkte av istället och slutade på sjätte plats.
Vid målbilen stod SVT´s Jonas Kruse och väntade. Vi sa direkt att detta gick åt h�.te men han var inte lika säker då vår tid bara var tre sek sämre än Andreas Eriksson. Vi väntade in Jonsson och Kruse kunde meddela att han slagit oss på sträckan med 2,7 sek. Vi trodde knappt att det var sant men vi var alltså totalt 1,7 sek före honom i alla fall. Med adrenalinet pumpande i ådrorna på sträckan så kändes det verkligen som vi tappade massor av tid men bevisligen så blev det ju inte så farligt i alla fall. Men jag tror inte någon åkte lika fort som vi gjorde under de stunderna då bilen gick för fullt. Då var det verkligen chanstagning och bl a en laduvägg och en stor skylt i en korsning var nära sin undergång.
Hur som helst så var det en härlig kamp med Jonsson och Johansson och det är nästan synd att någon skall behöva förlora när det är så här jämnt en hel tävling.
Rådström vann 51,4 sek före oss och Saarinen blev fyra 2,40 min efter.
SM tabellen leder vi nu tillsammans med Rådström på 30 poäng, Mats Jonsson är trea på 26 poäng. Det ser ut att bli en spännande sommar säsong.
Tack till alla som är med och hjälper oss. Ni är guld värda.
Tomas Thorszelius Co-driver

04-02.10 Thorszelius Motorsport: Co-Drivern har ordet
Dan Anderssons Minne, Ludvika, 2004-01-31
Det är lördag morgon/natt, klockan är 03.40 och jag vaknar till den fruktansvärda summern ifrån väckarklockan. Det är då man undrar om man verkligen är helt normalt funtad? Kliva upp mitt i natten för att åka bil?? Inte förrän vi träffas på samlingsplatsen, alla som skall med, och man märker att det finns likasinnade så inser man varför man frivilligt går med på detta.
Direkt, trots att det är mitt i natten, så börjar skämten hagla och stämningen infinner sig. Det är rally på gång.
Färden till Ludvika blev snöig. Det vräkte ned hela vägen och man började undra hur dagens sträckor skulle se ut. Fem sträckor på drygt 8 mil hade vi framför oss. Var det lika mycket snö på dessa som på landsvägen så kunde nog denna dag bli rätt spännande.
Som vanligt i Super Cupen så var startfältet väldigt bra. Hela 37 fyrhjulsdrivna bilar i vår klass. Otroligt kul. Efter debaclet i den första deltävlingen, där Mats, Evelina och resten av gänget bara fick åka upp till Stugun för att nästa dag vända hemåt med en läckande bränsletank så var vi väldigt revanschsugna. Mats speciellt.
Tack vare sin mycket fina körning i Stugun, och ledning i cupen, fick Dick Wicksell den idag inte så trevliga uppgiften att gå ut först i fältet, följd av Mats Jonsson, Eddie Hörbing, Jari Saarinen och Jörgen Edholm. Vi startade som bil nr. sex vilket kändes rätt bra med tanke på all snö som kommit och som de första nu fick spåra i.
SS1
Här hade snön verkligen vräkt ned och det kändes inte som om bilen drev på alla fyra. Jag tror vi åkte på sladd varenda meter utav sträckan. Otroligt halt, men skitkul. Vi lyckades dela sträcksegern med Eddie, sekunden före Mats J.

SS2
Var tävlingens långsträcka. Fästet var betydligt bättre på denna och inte alls lika mycket snö låg kvar på vägen. Vi kom igång bra och det flöt på ända tills vi kom till ett vägbyte, ungefär efter halva distansen. Vi hann helt enkelt inte få stopp på Corollan utan missade svängen. Som tur var fanns det en väg rakt fram men den var inte plogad så där stannade vi. Mats fick starta om bilen och som tur var hade den inte fastnat i snön utan vi kunde backa tillbaka och fortsätta.
Efter ett sånt här oplanerat stopp så blir det lite hetsigt i bilen ett tag och man får jobba tillsammans för att inte överladda och försöka köra in den förlorade tiden direkt i nästa sväng. Det blir gärna lite vild körning. Resten av sträckan gick dock bra och vi kom i mål på en tredje bästa tid. Mats J var 9 sek. före och Eddie 1 sek.
Nu låg vi alltså trea och hade 8 sek. upp till ledande Jonsson och 1 sek. till tvåan Eddie.

SS3
Sträckan började bra för oss och jag märkte att Mats verkligen satsade för att ta igen de felande 8 sek. Vi kom in i en "höger 4", en rätt svag sväng men hade bevisligen lite för hög fart så bakänden tog stöd mot vallen och rekylen kastade framvagnen över plogkanten och sen blev det bara vitt. Snön forsade över vindrutan och man har ingen aning om var man är. Mats höll kvar och försökte styra upp mot vägen och så åkte vi i ca 20 meter då den inte orkade plöja i snön längre utan fastnade.
Vi stod med vänstra hjulparet i vallen medan det högra fortfarande var kvar på vägen. Det var dock så mycket snö under bilen att det inte gick att komma därifrån. Jag sprang tillbaka för att varna nästkommande bil och letade samtidigt efter några vänliga, starka själar som hade lust att lyfta bil ett tag. Efter 300 meter hittade jag dem. De ställde upp och med deras hjälp var vi tillbaka på vägen på nolltid. Tack för hjälpen.
Tiden hade naturligtvis runnit iväg så tävlingsmässigt var denna dag förstörd. Fem minuter förlorade vi på detta.

SS4 och SS5
Dessa sträckor tog vi nu bara som träning och för att hitta tillbaka till en bra rytm inför nästkommande tävlingar. SS4 gick skapligt trots stopp i ett par vägbyten och SS5 lyckades vi vinna.
Mats Jonsson vann tävlingen före Jari Saarinen. Jörgen Edholm fullbordade pallen. Totalt hamnade vi slutligen på en elfte plats, inte alls vad vi hoppats på. Glädjeämnet denna dag fick bli de sträckor vi ändå lyckades vinna.
Tack alla inblandade för all hjälp. Nu laddar vi om till Snow Rally i Östersund, 13-15 februari. Det är deltävling två i SM. Jag återkommer med en rapport.
Tomas Thorszelius, Co-Driver

04-01-11 Thorszelius Motorsport: Co-drivern har ordet
Bergslagsrallyt, 3-4 januari 2004
Så var det äntligen dags att dra igång rallyåret igen. Det kändes som om det var rätt länge sedan man drog på sig hjälmen och kände fjärilar i magen. Årets första deltävling i SM var Bergslagsrallyt med bas i Hällefors. Arrangörerna hade fått till en beundransvärt komprimerad bana. 12,5 mil SS fördelat på 7 sträckor med start lördag kväll och målgång på söndagseftermiddagen. In i det sista var det dock osäkert om tävlingen skulle kunna köras men Kung Bore tog sitt förnuft till fånga och släppte till lite snö och en hel del minusgrader.
Extra spännande var det ju denna gång då det var premiär med vår nya bil. Den vita Toyota Corolla som Tobias Johansson i Olsbergs teamet så framgångsrikt körde förra året är nu i vår ägo och efter god omvårdnad av våra härliga kamrater/mekaniker så är den nu istället en helt genomgången och nyrenoverad blyertsgrå skapelse. På rekord tid dessutom, mycket starkt jobbat grabbar!
Ett par tester har gjorts och Mats har varit mycket nöjd och känt en markant skillnad mot fjolårsbilen. Men det var nu vi skulle få se om känslan även visade sig på klockan gentemot våra konkurrenter. Enligt uppgift har ju ingen legat på latsidan under höstuppehållet så alla skulle ju komma med bättre bilar än förra året.
Fredagskvällen ägnades åt anmälan, besiktning, serviceplan och genomgång av noter. Vi fick träna 2 st. sträckor, SS4 och SS7 vilket vi gjorde under lördagsförmiddagen. Karaktären på vägarna var kanon men vi förstod att det under tävlingen skulle gå åt däck. Det var bara en tunn skorpa snö/is blandat med fruset grus. Det var ju mestadels långa sträckor så visst kändes det lite bekymmersamt. Vi bestämde dock att det inte var någon mening med taktikkörning, för att försöka spara däck, utan vi skulle bara åka på och ta itu med problemen när de kom.
Efter lunch, en sista genomgång av noterna och genomgång av serviceplanen lade vi oss på rygg någon timme och vilade lite inför kvällens bravader.
Etapp 1
Första start var satt till klockan 18.00 och Andreas Eriksson fick äran att gå först över rampen. Mats Jonsson hade nr. två och vi gick ut som tredje bil. Sedan följde Jari Saarinen, Eddie Hörbing och Dick Wicksell. Tre sträckor skulle köras innan nattvilan.
SS1 var en kortsträcka som gick på en folkrace bana i utkanten av Hällefors. Arrangörerna hade spolat banan och vi befarade att det skulle vara riktigt halt men fästet var faktiskt helt ok. Vi lyckades vinna sträckan men tidsdifferanserna blir inte så stora på så här korta bitar. Eddie och Mats J var straxt efter - 1,1 sek.
SS2 mätte knappt 10 km och detta var första riktiga skogssträckan för vår del i den nya bilen. Det kändes bra men Mats tyckte det var lite ovant. Den nya bilen är starkare och kan köras på högre växlar vilket vi kanske inte utnyttjade hela tiden. Följden blev att vi tappade något mot Mats J som vann sträckan 5,6 sek före oss. Vi blev fyra.
SS3 var hela 33 km. Vi sa till varandra innan starten att vi inte skulle bli nedslagna och frustrerade bara för att vi tappade några sekunder på SS2, vi skulle fortsätta i vårt tempo och "jobba oss in i bilen" Och det gick ju rätt skapligt. Vi vann sträckan med hela 12,3 sek före Mats J och var 18,1 sek före Dicken som var trea. Andreas råkade ut för bromsproblem och tappade tid.
Efter första dagen ledde vi alltså med 7,8 sek före Mats J. Kenneth Bäcklund och Oskar Svedlund hade åkt fort i sina Grp.N bilar och låg på en total tredje respektive fjärdeplats. De följdes av Dicken 21,9 sek efter och Jari 29,4 sek efter. En härlig start med nya bilen tyckte vi och kunde somna in med ett leende på läpparna, dock väl medvetna om att det återstod 2/3 av tävlingen. Men jag kan lova att det kändes rätt skönt ändå.
Etapp 2
Söndagens etapp innehöll fyra sträckor med den traditionsrika Björnjägarens minne som SS5 på hela 39 km. Andreas Eriksson öppnade bäst på SS4 med snabbaste tid. Mats J var tvåa 5,6 sek efter och vi trea ytterligare 1,6 sek efter innan det var dags för tävlingens långsträcka, Björnjägaren.
På en sådan lång sträcka är det lätt att tappa tempot så vi försökte peppa varandra hela vägen. När vi åkt rätt lång tid (tyckte jag) tittade jag ner i nothäftet på en längre raka för att kolla hur långt det var kvar. Då var vi bara på sidan 12 utav 25 sidor. Vi hade halva sträckan kvar!
Det flöt på i ett högt tempo och vi försökte åka rätt Hög växel och lite understyrt. Med ca 5 km kvar började Mats gnälla lite om att det var halt och fråga hur långt det var kvar. Däcken började ta slut så vi fick slå av lite på tempot och inte attackera lika hårt. Vid målflaggan kändes det som att det gått rätt bra men man vet aldrig efter en så lång sträcka. Hade de andras däck hållit bättre? Klockan visade på en sträcktid av 22 min. och 11 sek. Hur långt skulle det räcka? Inte riktigt ända fram skulle det visa sig. Mats J var 4,7 sek snabbare!! Vi blev dock tvåa på sträckan men nu var det jämnt skägg.
Det skilde nu bara 1,5 sekunder till Mats J med två sträckor kvar att köra. Nu var det bara att ta i som gällde. På med nya fräscha däck på servicen och iväg.
SS6 startade med samma folkracebana som vi åkt som SS1 men var något förlängd med en snabb avslutande bit. Vi sa inte så mycket till varandra innan start men visste vad som gällde. Total koncentration och disciplinerad körning.
Mats var verkligen laddad och körde helt rätt. Snålt på banan och på den snabba avlutningen fick jag en resa som jag nog aldrig varit med om förr. Det var full gas på sexans växel från att vi kom ut från banan till målflaggan. Det var inga tvära svängar men många "medium" där han bara höll ut i ingången och rätade ut kurvan genom att gena lite på innern. Här hade vi en topphastighet på 196 km/tim. Jag kom nästan av mig i notläsningen, så häftigt var det.
Vi lyckades slå Mats J med 2,2 sek på den 3,5 km långa sträckan, vilket gjorde att vi nu hade "hela" 3,7 sek försprång inför avslutningssträckan som var 18 km.
Visst kändes nerverna av lite inför starten på sista sträckan men så fort vi kom iväg så släppte det. Vi åkte lika disciplinerat som på sträckan före och det gick fort. När vi passerade målflaggan kändes det som att detta skulle nog kunna gå vägen. Om Jonsson tagit in vårt försprång här så var det bara att gratulera.
I mål TK stod SVT och väntade med Jonas Kruse i spetsen. Han hade koll på Jonssons tid och kunde meddela att vi slagit honom med 2,3 sek och alltså vunnit tävlingen med 6 sek. VILKEN KÄNSLA. Jubel i bilen hela vägen tillbaka till serviceplatsen där hela teamet stod och gjorde vågen när vi kom.
Underbar start på året, med ny bil och allt. Eddie Hörbing slutade trea efter en sekundstrid med Jari Saarinen och Dick Wicksell blev femma efter en hel del strul med bilen.
Summasumarum blev ju detta en suveränt bra helg. Inga problem med bilen och allt funkade som det ska. Lär vi oss bara att utnyttja "monstret" till fullo så skall det kunna gå ännu fortare.
ETT JÄTTETACK TILL ALLA INBLANDADE.
Grattis också till Team Dawson som i vår fjolårsbil gjorde premiär med den äran. De hade problem med ett par punkteringar och kopplingstrubbel men slutade på sjunde plats i klassen och fick med sig ett par SM poäng. Bra jobbat.
Co-driver Tomas Thorszelius
www.thorszelius.com

www.motorsportivarmland.nu